Aftonbladet – 7 september 1866, sida 2

het och godhet denna visat benne, och hon föll henne om halsen och kysste henne. Denna omfamning var både läng och hjertlig och efter den voro de uvga qvinnorna vänner. Frukosttiden var inne och squiren försummade aldrig denna måltid, mindre för att tillfredsställa sin egen aptit, än för att se sin sonson äta middag. Molly såg snart huru det stod till inom familjen. Afven om Roger ej förberedt henne derpå, skulle hom säkert genast märkt att hvarken svärfader eller sonhustru ännu funnit nyckeln tilk hvarandras hjertan. Aimåe förglömde i sin oro hela sitt förråd af engelska ord och bevakade ängslig och missnöjd squirens sätt att behandla hennes lilla gosse. Detta var ej det klokaste, det måste erkännas. Gossen smuttade med synbar belåtenhet på det starka ölet och fordrade att få smaka på allt hvad andra personer vid bordet förtärde. Aimbe kunde knappt svara på Mollys tilltal af ängslan öfver barnet och hvad det sade eller företog; men hon sade ingenting derom. Då lilla Osbornes önskningar blifvit till en del uppfyllda, vände sig squiren till Molly. Nå, ni kom ändå hit till oss, fastän ni varit hos det der förnäma grefliga herrskapet, miss Molly! Jag trodde bestäw at att ni skulle förakta oss sedan ni varji, vid Towers — kunde ej finna något annat hem än der, medan far och mor voro borta — hvad ?? De bjödo mig dit och jag for till dem, sade Molly. Ni bjöd mig hit och nu är jag här.? (Forts. följer )