Aftonbladet – 6 september 1866, sida 3

deri, nvartill icke en skymt atantydan före 11 finnes. Vi hoppas dock, att om redaktio nen af Nyheterna ger sig till tåls att åter läsa vår artikel och att egna åt hvad son läses så mycken uppmärksamhet att de begripes, hon skall behaga upplysa sina lä Isare, att vi icke med ett ord talat on Stockholms läns landsting?, utan att di vi uppräknade namnen jå några män, den n I vi ensågo kunna blifva värdiga represen tanter i första kammaren, vi gjorde det til tjenst för ett och annat län, der bristen på kandidater kunde vara så stor, att mar Plöpte fara att nödgas utse mindre lämpligs Ppersoner, om man skulle hälla sig inom länet?. Läsaren lärer finna, ett det knappast är möjligt att inlåta sig på något gecmäle af en artikel, hvars flesta påståenden och anI märkningar stödja sig på dylika välgrundade antaganden om hvad som yttrats. g Dagens Nyheter vet t. ex. berätta, att AfItonbladet är mycket belåtet? med öfver. Iståthållaren frih. Bildts val. Hvar och en, Isom kan läsa innantill och begriper hvad han läser, vet eljest, att vi både före och efter valet yttrat oss på det bestämdaste om olämpligheten att till representant välja någon konungens befallningshafvande i all.Jmänhet och öfverståthållaren isynnerhet. Nyheternas redaktion synes icke förmå fatta, Flatt man kan sålunda vara emot en persons val, men att man likväl, då han, i strid Imot ens önskan, blifvit vald, lugnt och opartiskt bedömer hans egenskaper samt till och med i viss mån lyckönskar sig, att då I valkorporationen förbisett en vigtig grundsats, den likväl gjort det för en persons Iskull, om hvilken man har anledning antaga att han icke i allmänhet är moftståndare till de åsigter man sjelf förfäktår. Nyhetsredaktionen finner oss äfven rekommendera? hr Schartau. Detta måtte dock icke ha varit hos de liberala, ty vi yttrade tydligt nog vår förmodan, att hr 5. lutade åt den konservativa sidan, hvilket icke hindrade oss att erkänna honom såsom en man af heder och att äfven omtala de anledningar men bade att antega, att han möjligen icke i alla frågor skulle skilja sig från den liberala sidan. Vi ha i detta fall talat om en möjlighet, ålldeles icke uttalat någon förtröstan?, såsom Degens Nyheter med sin förträffliga innåänläshingsmetod behagat finna. Önskvärdt vore för öfrigt, att om D. N. ämnar ytterligare sysselsätta sig med våra yttranden rörande stadsfullmäktiges val, tidningen ville bjuda till att fatta, att vi bedömt nämnde val icke på grund af de önskningar, vi sjelfva, från vår avancerade liberala ståndpunkt, kunnat hysa, utan med hänsyn till den ifrågavarande valkorporationens beskaffenhet och hvad man af densamma kunnat vänta. Och vi drista, ur denva synpunkt sedt, fortfarande anse, att då fullmäktige med sitt val fallit på landets mest populära statsman, befrämjaren af dess vigtigaste jolitiska reform i våra dagar; då de derjemte valt två fullkomligt sjelfständiga män bland de börgerliga näringarnes idkare och då slutligen det principielt förkastliga valet af öfverståthållaren i alla fall träffat en man, som in: galunda är att betråkta gåsom någon framåtskridandets fiende, så hafva föllmäktige dock gjort ett val, med hvilket de sansade af alla partier kunna finna sig. någo lunda tillfreds och öfver hvilket de liberala icke hafva skäl att särdeles beklaga sig. Alldeles oförklarligt förefaller det. D. N. att en liberal valförsamling kan välja konservativa ombud. När D. N. får litet mera erfarenhet af det offentliga I:fvet, skall den kanske komma till insigt om, att, vid uppgörandet af vallistor, afseende måste fästas på inom valkorporationen för handen varavde olika meningsskiftningar och alt dervid ömsesidiga medgitfvånden icke. öro mnågonting ovanligt. Den som vid sådana tillfällen åll r endast på hvad som smakar honom persönligen bäst, han kommer lätteligen att stå ensam med sin röst. D. N. har slutligen, och icke nu för första gången, funnit ett svårt gravamen .med : åtskilliga af oss ifrågasätta kandidater, nemligen att de dela vära skandinaviska åsigter. Det är lyckligt för dessa åsigters sannolika framgång, att de numera delas af så många af landets utmärktaste män, att vi befara att D. N. skall-till sin stora förtret, stöta på sådana litet hvarstädes, ja, vi befara till och med, att D. N. redan gjort sig saker att sjelf sågzom kandidater till andra kammaren rekommendera män, som äro angripna af den för Nyhet redaktionen så vederstyggliga skandinaviska smittan. D. N. vet för resten bäet sjelf hvad den vill vinna genom rädoiterier sådana som dem tidningen riktar mot generalen grefve M. Björnstjerna, f; d. öfversten grefve L. ef Ugglas, generalen frih. Sprengtporten och frih. ÅA. C. Raab. Att den liberala seken icke vinner något derpå, det våga vi påstå. Dessa män betecknas af. D. N. såsom antingen aristokratiekt konservativa? eller ?grå?... För vår del skulle vi skatta landet lyckligt, om det. nu och framgent kunde besätta den första. kammare, som skall blifva vår representations överhus eller pärskammare, med män af så sjelfständig karakter och med blicken så öppen för tidens fordringar, som dessa personer, dem D. N. vel.t lysa i valmännens bann. Det vittnar om ett småsinne, som vi med ledsnad iekttaga hos en frisinnad tidning, att vilja göra personer politiskt misstänkta derföre att den ene på sin tid röstat för en annan jernvägslinia än den man sjelf önskat, eller derföre. att man är af olika tankar med den andre rörande ett af sakkunnige så omtvistadt men för fosterlandet så vigtigt ämne, som hufvudstadens befästande. RR ve rf julma.u—— Ae tv ver -— Länsstyrelsernas andra årsväxtberättelser. Från Skaraborgs län: Den vid tiden för första berättelsens afgifvanle rådande, för växtligheten särdeles. gynnsamna väderleken fortfor till den 14 Augusti, hvarfter täta regnskurar med få afbrott dagligen allit, hvilka väckt landtmannens farhågor 1 fråga im den särdeles vackra grödans lyckliga inberging. Utsigterna för skörden, hvilken redan tarit sin början; men måst afbrytas i följd af den nellankommande regniga väderleken, visa sig såunda: Höstsädena, hvete och råg, som mycket förrn frat gig gifva hann am mera än medalmåttig