Aftonbladet – 6 september 1866, sida 2

(Fran Aftonbladets korrespondent.) UJ Kristiania den 23 Augusti. Det var med en viss bäpnad, blandad med en god del harm, man här i Kristiania erfor 1 att några personer, som förliden vinter gjorde estetisk bankrutt i vår hufvudstad och som7. började att ?slå sig fram? från stad till stad under omvexlande lycka — i Göteborg måste I de sålunda af brist på åskådare inställa två annonserade föreställningar sedan deras förk. sta uppträdande röjt hvad andas barn dol voro — att dessa personer, som usurperade namnet det norske Folketheater? med nå-P got så när samma rätt som om Crusenstoipe ville kalla sig ?den svenska historieskrifningen?, fått hyra kongl. dramatiska teatern i Stockholm och ämnade från dess ecen meddela den svenska allmänheten, som af sin önskan att lära känna brödrafolkets förhållanden antagligen skulle föranledas att med M begärlighet omfatta det erbjudna tillfället, ett kort begrepp om hvad vi norrmän mena med drametisk konst. Det må fördenskull tillåtas mig att förena min röst med de många andras, som höjt sig för att kraftigt prote: stera mot, att den samling norskfödda individer, som nyss med sitt uppträdande förI1 lustat Stockholmarne, på något sätt skulle kunna gå och gällv såsom representant för norsk skådespelskonst. Ville man i korthet beteckna förhållandet mellan nämnda folkteater och Kristiania teater, så kunde man kolla den sednare konst-teatern och den förra naturoch förlustelseteatern. Flera gånger förr har det försökts här i Kristianie att få till stånd dylika, från de konstaärliga intressenas och traditionernas tunga packning befriade teatrar; jag minnes t. ex. några föreställningar, som 1852 gåfvos på Klingenberg af ett antal handtverkare, och som verkligen höllos uppe en tid bortåt. Den teater, med hvars personals närvaro I lyckliggjorts, upprättades i fjol med biträde af ett par skådespelare, som kasserats vid Kristiania teater, nåzra subjekter från en af de många danska teatertrupper som genomströfva Norge, samt slutligen nägra qvinliga statister, som den nya teaterns direktör, Kristiania teaters f. d. costumier, lyckades värfva från den gamla till den pya teatern, der deras verksamhet naturligtvis kunde få utveckla sig i helt annan grad, enligt de anlag, om hvilkas omfång ingen dödlig, hvars fot beträdt tiljan, någonsin tviflar så länge det gäller honom sjelf. I våras afsomnade denna anstalt och dess medlemmar började den peripatetiska tillvaro, hvaraf också I fått njuta godt. Emellertid står den verkliga teatern — Kristiania teater kallad — i begrepp att börja sin höstsa son, efter att någorlunda väl ha öfverstått sommarmånaderna, hvarunder det nu liksom i allmänhet under de föregående åren varit fråga om att afträda hela herrligheten till kreditorerna. Det bör nemligen anmärkas, att denna teater ej har något tillskott af statskassan; likväl skulle den bära sig, om den ej, utom räntorna å en betydlig åldre skuld, tillika mäste ärlien betala en mycket stor summa i byra för den fordna så kallade norska teaterskolans lokal, som den 1863 öfvertog på fem ärs tid. Före år 1863 funnos nemligen två teatrar i Kristiania, en dansk och en norsk. Den danska förskref sig från år 1837 och utgjorde under en lång årsföljd en filial af kungliga teatern i Kjöbenhavn, som försedde den med repertoire, skädespei.re och direktör; den var omtyckt af många, som genom sin uppfostran och traditionens makt voro fängslade vid danskt uppfattningsoch tänkesätt, och den hade lyckan att från Kjöbenhavn mottaga flere verkliga konstnäI rer, af hvilka några — såsom t. ex. Mantzius, Wiehe, Smith — blott genomgingo sina läroår häruppe och, sedan de nått sin fulla utveckling, vände tillbaka till-sitt för dernesland, medan åter andra fäste sin verksamhet vid den norska hufvudstaden och der vunno ett erkännande, som fullt motsvarade deras talanger. Den danska teatern hade egentligen utgått från en äldre trupp, som hopssmlats af en svensk skådespelare, dansmästare och tobaksfabrikör? vid namn Johan Peter Strömberg, hvilken redan 1810 fatt p ivilegium på att uppföra en teater och att dertill ?inddrage sedelige Indfödte samt med disse give Pantomimer, Operets og saadanae Skuespil i Landets Sprog, der forene Moralitet med Smag og Interesse7. Först 1827 kom emellertid Strömberg att begagna sig af sitt priyiteginma och efter åtskilliga Tr rm PP AA BOM 4 fr skunkdelesi offniasd b kriser gaf hans sällskap upphof åt den teaF ter, hvilken, sedan dess gamla byggnad I bronnit 1835, två år senare började sina, föreställningar i det hus, som fortfarande gör tjenst såsom Thalias tempel här i sta-l, en. Entusiasmen för teatern var gränslös. Smaken för de sköna konsterna?, skrifverk ett af den tidens dagblad, ?har gripit omx kriovg sig med en force, som synes ha gil-!F vit våra tillförene så starka politiska ten-!y denser en knuff. Entusiastiska unga per-!ID soner hyra för stora summor bostad i korridorerna som leda till de musikaliska soir6-f, lokalerna, Skeppsbrons befolkning flyttar till Teatertorget, 0. s. v. Den3 Oktober 1837 !H öppnades den nya teatern med A. Munchs j Kong Sverres Ungdom? och en af samme ( författare skrifven prolog. Af den dåva-IN r nde personalen verka ännu den dag, idag S är, tvenne vid teatern: Peter Nielsen ochB fru Georgine Giebelhausen; de öfriga koryi fberna, såsom fru Augusta Schramph Jör-p ensen; Spindler, Cronborg med flere ärolG ävgesedan bortgångna. Man var hänrycktO öfver det danska språkets mjuka klang samt () det behagliga, afslipade sättet attspela, och !D dristade någon påminna om möjligheten aflO att antaga infödda, så fick han strax tilllO svar ätt, vilja vi ej låta oss förblindas af I en oäkta och löjlig patriotism, så finnes det näppeligen någon bland oss, som ej mästelte tillstå att våra flesta norska munarter, äf-e ven i bildade menniskors mun, ha någon-o ting hårdt, rått, kantigt och för det finarelc örat stötande, som nödvändigt måste görajlk dem mindre lämpliga för teatern, der ejlu mindre örat än ögat är vant att smekas,o 0. 8 v. BSådan var den sympati, man pålst den tiden hyste för nationel konst, och det,då varade ej mer än ett par månader efter den ä hya teaterns öppnande, innan man fick enltc slående illustration till den rådande tonen !l: