Aftonbladet – 5 september 1866, sida 3

I kram, och i vinoch delikatessbodar ha I sälts för 800 till 1000 thaler dagligen. Ett väldigt slagsmål föreföll den 26 Av Igusti uti Aschaffenburg mellan baierska oc preussiska soldater. En tidning berättar des lom: I medvetande om sin numeriska öfver lägsenhet förolämpade bairarne några vi bangården lugnt promenerande preussare som måste vika för öfvermakten, och n började en formlig klappjagt, hvarunde bairarne kastade stenar och faschinknifva efter preussarne. En preussisk underoffice flydde in i ett värdshus; bairarne förföljd bonom, och då de icke fingo reda på ho nom, läto de sin vrede bryta ut på värden glas och möbler. Många blefvo sårade, oci en preussisk soldat skall ha aflidit i följc aflidva misshandlingar. Sedan bairarne full ändat sitt dåd, hvarunder icke en enda offi cer tänkte på att hindra dem, stego de upj i vaggonerna och reste derifrån. Preusser kommer naturligtvis att fordra de skyldige: bestraffning. HOLLAND. Limburgske deputeraden, v. d. Maeser de Sombreff, har i holländska general-sta. ternas möte ställt följande interpellation till utrikesministern: Är regericgen af den åsigten, att alla hittills bestående förhållanden mellan Nederländerna och Tyskland äro upphäfda genom den till följd af kriget och fredspreliminärerna skedda upplösningen af tyska förbundet? Har i detta hänseende något blifvit på ett eller annat sätt konstateradt? Delas denna åsigt äfven af andra främmande makter?? Utrikesministern grefve v. Zuylen svarade härpå bland annat: ?Vår sträfvan måste gå ut derpå, att det tillstånd, som för ögonblicket faktiskt består, får en traktatmessig sanktion, och såvidt jag vet kunna vi icke i detta hänseende vänta den ringaste opposition från något håll?. På interpellantens anmärkning, att ministerns svar icke lemnade upplysning i den puvk ten, huruvida Limburgs förhållande till Tyskland, som faktiskt var upplöst, också hade blifvit upplöst de jure, yttrade grefve v. Zuylen vidare: Till och med Preussen, från hvilket land förbundets upplösning hade utgått, hade trott, att denna upplösning borde framläggas för samtlige undertecknare af Wienertraktaten ; det föreföll honom derföre vara ändamålsenligast, att äfven Nederlän derna afvaktade det internationella afgörandet af denna fråga. Så mycket kunde han emellertid försäkra, att han icke insåg hur det skulle bli möjligt att igen förena Limburg med Tyskland och för sin egen del han aldrig gifva sitt samtycke härtill. AMERIKA. Den proklamation, genom hvilken presidenten Johnson förklarar kejsar Maximilians dekret rörande blokaden af Matamoras för ogiltigt, låter i öfversättning på följande sätt: ?I betraktande deraf, att ett krig föres i republiken Mexiko, hvilket genom främmande militärintervention förvärras; i be traktande deraf att Förenta Staterna, i enlighet med sin vana och Polilik, äro en neätral makt med afseende på detta krig, hvarmed republiken Mexico hemsökes; i betrakande deraf att det blifvit kunnigt, att en if de krigförande, nemligen prins Maximiian, som påstår sig vara kejsare af Mexiko, nar utfärdat ett dekret med afseende på namnen Matamoras och andra mexikanska amnar, som äro i besittning af den andra f besagda krigförande makter, nemligen Mexikos Förenta Stater, hvilket dekret lyler på följande sätt: — — — och i betrakande af att det anförda dekretet, då det j uppbäres af en tillräcklig militärisk eller naritim styrka, innebär en förolämpning not de neutrala Förenta Staternas rättigheer, sådana de äro såväl genom folkrätten om genom fördrag mellan Amerikas Förenta stater och besagda Mexikos Förenta Stater estämda: Af alla dessa skäl proklamerar ch förklarar jag Andrew Johnson, Förenta staternas president, härmedelst besagde deret, så vidt det rörer regering och medorgare i Förenta Staterna, vara af intet ärde nu och för all framtid samt att icke ågot försök att sätta det i verket mot örenta BStaternas regering eller medborare skall tålas. Gifvet i staden Washingon den 17 Augusti, Herrans år 1866. Andrew Johnson.? MEXIKO. Från Newyork skrifves äcn 14 Augusti: land underrättolser, som ingå från Mexico, r intressantast den om kejsar Max plötsiga uppträdande mot Santa Annas anhänare i hufvudstaden Mexico. Att Mexicos x-diktator och expresident umgicks med en planen, att åter få komma i spetsen för egeringen, var allmänt bekant och sjelf ade han heller icke gjort någon hemlighet eraf. En lång tid hette det, att han kunde j: äkna på mr Sewards understöd ; sedermera. ar den uppgiften spridd, ätt kejsar Maxi-1: nilian, som i andanom insåg den befallane nödvändigheten att förr eller sednare mna Mexico, förberedde en öfverenskomelse med Santa Anna. Det sednare har ske varit fallet; deremot har Santa Anna örstått att i Mexico vinna ett betydande ntal anhängare, till och med bland kejsaens ministrar, men flera af dessa anhänare hafva genom arresteripg och deportaon till Yucatan blifvit för tillfället gjorda skadliga. Här utkommande Times har erållit följande underrättelser i detta häneende : Kejenren hade redan för 3 månader edan vetskap om sammansvärjningen, dock jorde han intet för att qväfva den; möjlien boppades han kunna vinna deltagarne eri för sin egen sak. Först då han fick unskap om, stt personer i hans närmaste mgifning deltogo i konspirationen, heslöt an våga ett afgörande slag. Den 15 Juli, n söndag, kl. 4 på morgonen, blef en af e förnämsta sammansvurres hus cerneradt f en sterk truppmassa och en husvisitation jretogs. Tidpunkten varlyckligt vald. De ammansvurne voro just samlade till en råd lägning. De blefvo alla arresterade, Bland em voro generalerna Zerez, de la Parra, amacona, Ignåzio Ramirez, Cruz, Campher, Echeverria, vidare Patres Chavarea och Irdonez (den sednare en naturlig gon till