Aftonbladet – 5 september 1866, sida 3

UTRIKES. ENGLAND. Reformmötet i Birmingham är den mest storartade manifestation af den allmänna meningen, som på tjugo år förefalliti England. Trött på parlamentets tveksamhet, förklarar det engelska folket sig vilja med alla lagliga medel genomdrifva en valreform. För några månader sedan begärde det blott rösträttens utstäckning, nu fordrar det allmän rösträtt. De flesta engelska tidningar anse ministören böra gifva med sig, om den icke vill blistörtad. Telegraph ser i mötet i Birmingham ett bevis på, att det ögonblick nu är inne, då det är omöjligt alt gå tillbaka. En reform, säger tidnirgen, som gifver arbetet en mäktig röst i det and, hvilket detta riktar, skall erhållas lika säkert, som ett nytt år skall följa på det innevarande.? sin sida yttrar Star: ?Nu måste de moderata inse, hvilket fel de begingo, då de afslogo en hbederlig bill. Deanna gång skall åtgärdens hederlighet icke göra tillfyllest. Nästa reformåtgärd mäste innehålla mycket mera.? Daily News för samma språk: Tories ha förkastat tillfället att få en moderat reform. Det parti, som icke vill göra en reform annat än i följd af hotelsn med revolution, får ej beklaga sig, om anspråket nu antager en revolutionär karakter. Lord Derby har ropat: Mot vargen! mot vargen! Vargen skulle fiu kunna -upptaga denna utmaning.? Bright var ännu skarpare i sitt tal. Han gick ända derhän att yttra, att lord Derbys tillträde till regeringen är en krigstörklariog not de arbetande klasserna. Detta yttrande helsades med skallande bifall af de församlade, och man hörde ropas: ?Vi antaga denna krigsförklaring, vi antaga den !? Man får dock icse missförstå dessa ord. Det är ensamt torypartiet som Bright sålunda angriper. Han talade i uttryck af den djupaste aktning om ?den ädla och utmärkta qvinna, som sitter på Englands tr.n?, och dessa ord besvarades af församlingen likasom på en väntad signal med rop på: God save the queen. Bright fortfor derefter: ?Hoa, hvars välvilliga hand håller piran i detta stora rike, hvars hufvud och medelpunkt vi äro, förskräcktes ej öfver den af den förra ministeren föreslagna reformbillen. Sju gånger har hon med egen mun jler sin penna i sina kongl. budskap uppmanet parlamentet att lemna ett stort antal arbetare valrätt.?