Aftonbladet – 1 september 1866, sida 2

tigt en fråga och besvarade den temligen hastigt samt skyndade att bana sig fram till den plats Molly intagit, litet bakom lady Harriet. Han hade val hört att hon var på Towers, men blef dock lika öfverraskad vid Hennes äsyn, som bon vid--hans;De få gånger han förut sett henne sedan sin hemkomst, hade bon sett så sjuklig ut och blott varit klädd i morgondrägten. Nu, i sin vackra middagstoilett, med håret smakfullt ordnadt, en lätt rodnad på de fina kinderna, framkallad af blyghet, ehuru hennes sätt att vara, både lugnt och behagligt, egde en viss säkerhet, kunde Roger knappt igenkänna henne, ehuru ban visste att det var hon. Han började erfara en känsla af med beundran blandad aktning, som de flesta unga män, då de samtala med en mycket vacker flicka, ett slags önskan att erhålla hennes goda tanka om sin person — något helt olika hans fordna broderliga vänskap för henne. Han blef mycket missnöjd då sir Charles ganska snart kom för att föra henne in till middagsbordet. Han kunde ej förstå det småleende de utbytte, medyetande som de båda voro af lady Harriets plan att befria Molly från alla sällskapslifvets bördor, hvilken plan de följde lika mycket för hennes skull, som af något annat skäl. Roger ertappade sig sjelf flera gånger under middagen, sysselsatt att noga lakttaga dessa båda, Under aftonens lopp uppsökte han berne åter, men fann henne då upptagen af utt samtala med en af de unga herrar som tidigare anländt och som hade fördelen af två dagars hekantskap och kännedomen om de obetydliga tilldrasom under denna tid timat. Molly ade den största lust att afbryta allt detta småprat och gifva plats åt Roger; under de två månader han varit hemma hade de j knappt sett hvarandra, och huru mycket kalle