Aftonbladet – 31 augusti 1866, sida 3

den af samma kollegium meddelade stadfästelse å gatuläggningsoch lyshållningsstyrelsens förslag, att låta en trumma för orenlighet utmynna i Årsta-viken, måtte upphäfvas, uppgifves såsom skäl, att så af ålder egt rum. Detta skäl synes mig vara föga tillfredsställande, då förhållandena äro olika nu mot förr. Innan vattenledningen anlades, var det lika naturligt, att en trumma eller dike utmynnade i Årsta-viken som i Mälaren, men då denna storartade och för hufvudstaden i alla afseenden dyr bära anläggning hemtar sitt vatten från ofvannämnda vik, som genom jernvägsbanken blifvit betydligt instängd, och resultatet af denna anläggning icke allenast i sanitärt utan äfven i financielt afseende beror af vattnets beskaffenhet, är det af största vigt, att nämnde vik, såvida möjligt är, befrias från allt tillopp af orenlighet. Hufvudstadens invånare lära icke blifva hugade, att för hushållsbehof begagna vattenledningsvatten, om de få kännedom om, att det i bassinen uppblandas med orenlighet, hvarifrån det genom filtrering icke fullkomligt kan renas: Kollegium änser det vara önskvärdt, om aflopp för vattnet från denna trumma kunde ledas till annan del af Mälaren än Årsta-viken. Om här endast vore fråga om att afleda vatten, så lärer en ledning sådah som den föreslagna vara mindre behöflig. ! Af sålunda avförda skäl tillåter jag mig hemställa, att handelsoch ekoncmikollegii ofvannämnda förklaring måtte lemnas utan afseende. Stockholm den 28 Oktober 1863 Ax. Gabr. Carlson. Beklagligen har öfverståthållareembetet funnit sig icke böra fästa något afseende på lessa framställningar, utan fastställt den obeänkta plenen. Vizanse det emellertid vara ir förste stadsläkarens pligt att icke låta rågan falla, helst som viäro förvissade om, utt hans åsigter skola vinna stöd lika väl af venska läkaresällskapet och sundhetsköllesiom, i fall dessa euktoriteter blifva tillfråsade, som af den allmänna meningen i hufnudstaden.