Aftonbladet – 29 augusti 1866, sida 2

Ack nej! det är som det bör vara, Men jag har förkylt mig omigen och pappa säger att det ej går an för mig att fara med till London. : tStackars liten! Och detta är första besöket i hufvudstaden?4 Ja, men det som gör mig mest ledsen är att jag ej får vara med Cyntia, så länge som möjigt, och att pappa —4 hon tystnade hastigt, ty hon var nära att brista i gråt, och det ville hon icke. HElter några ögonblick åter:og hon med stadigare stämma: Pappa har sladt sig så mycket åt denna resa — och utt få se — och få träffa — oh! jag vet icke ullt, men han har en hel lista på personer och muser och samlingar som han skulle je — och nu säger han att han ej kan lemna nig allena här längre än som är nödvänligt — i tre dagar — två för resan och en lag för bröllopet. Nu inträdd mrs Gibson, också upprörd, vå sitt vis, ehuru lady Harriets närvaro var inderbart lugnande. Min söta fröken Harriet, så vänligt af er att komma hit! Ah, jag ser att det här tackars olycksbarnet har berättat er den notgång som tillstött oss, just när allt var å väl ordnadt. Jag är viss på att det var ör det du satt med ryggen mot det öppna önstret; Molly — du mins att du envist våstod att det ej kunde vara farligt, och nu er du följderna! Jag vet förut att jag nu j kan ha något nöje af hela färden — och let vid mitt eget barns bröllop till! — ty og kan ej tänka på att taga Maria med nig. Jag vill hellre göra hvilken uppoffing som helst sjelf, än lemna dig ensam ch utan vård här hemma. Molly är säkert ävnu mera ledsen derfver är någon annant, sade lady Harriet. (Forts.)