ningarne, hvilket räckte, tills hon ansåg det vara tid att fara hem, då hon helt tvärt tog lady Harriet med sig, midt i den beskrifning hon höll på att gifva Cyntia, om alla herrligheter i Spaa, der det nygifta paret en liten tid skulle uppehålla sig. Emellertid anordnade gr fvinnan en ganska vacker bröllopspresent åt Cyntia, en bibel och en bönbok, båda inbundna i sammet och med silfverspännen, tillika med en samling af nödiga böcker för införandet af det nya hushållets utgifter. I en af dessa nedskref lady Cumnor med egen hand på det första bladet huru mycket bröd, smör, kött, ägg, m. m. som för veckan behöfdes i ett litet bushåll, tillika med de i London gängse priserna på dessa förnödenheter, så att den mest oerfarna husmoder med lätthet kunde rätta sina utgifter efter de medel hveröfver hon hade att förfoga, hvilket lady Cumnor också påpekade i den biljett hon skref och afsände med böckerna. cOm du åker förbi Hollingtord, Harriet, så kanske du kan lemna de här böckerna till miss Kirkpatrick, sade hon sedan hon sammanvikit och förseglat sitt bref med all den noggrannhet som höfdes en grefvinna af hennes bestämda karakter. De skola i morgon allesammans resa till London, för bröllopet skull, i trots af allt hvad jag sede åt Clare om skyldigheten att låra viga sig i den församlings kyrka man tillhör. Hon svarade att hon alldeles höll med mig om detta, men att hennes man hyste en så liflig önskan att få komma till London, att hon ej trodde sig böra göra några invändningar deremot. Jag rådde henne att upprepa för honom de skäl jag gifvit för min åsigt, men jag fruktar att hon blifvitöfverröstad. et var också hennes största fel när hon var hos oss — hon var