Aftonbladet – 25 augusti 1866, sida 3

rande, reste sig för att helsa på honom. ?Jag är bara litet trött?, svarade-hon. Hon sade ingenting mera, i hopp att han skulle gå igen, men han tog-en stol och satte sig midt emot henne vid fönstret. Han väntade att Maria skulle säga Cyotia, att, han frågat efter henne, och att han spart i trappan skulle höra de lätta, hastiga stegen, hvarvid hans hjerta så ofta klappat. Han tyckte sig böra stöga något till Molly, men visste ej hvad. Molly rodnade och tycktes vilja också säga något, men betänkte sig och teg. Tystnaden började blifva tryckande, då på en gång ljudet af glada röster bördes frän trädgården. De närmade sig mer och mer, och Molly rod: nade allt djupare och blef allt oroligare oeh kunde ej låta bli att förstulet betraxta Roger. Han kunde se ut i trädgården från sin plats. Hastigt öfvergöts hans ansigte af den djupaste purpur, som om hvarje droppa blod strömmat dit, från hans hjerta: Cyntia och mr Henderson syntes på trädgårdsgången: han böjde sig ifrigt framät för att se på henne under det hon talade; hon vände halft bort hufvudet, blygt och behagligt, och koketterade synbarligen med en; bukett, som hon antingen icke ville gifva eller icke mottaga. I detsamma sågs Maria närma sig; hennes: medfödda ökar takt gjorde att hon förmådde yntia att lemna sin beundrare och gå ett par steg tillbaka för att emottaga den framhviskade underrättelsen att. mr Roger Hamley var der och : ville tala : vid henne. Roger kunde se hennes åtbörd af otålighet vid Marias ord, och hon skyndade tillbaka till mr Henderson för att säga något till honom innan hon gick. Nu föret talte Roger till Molly — hans stämma var hes, hans ord häftiga. sva (Förts.)