Aftonbladet – 25 augusti 1866, sida 3

då älven nyssland skall 11 stancea det. Aesasninitestistnääps Några ord om indnstri-utställningen. (Från landsorten, af 8...) Sedan man pu är väl återkommen till den stilla landsorten, sitter man här ilugnet och njuter af de mänga glada minnen, hvilka gjorde vårt vistande i Stockholm så angevämt och lärorikt. Men f alla de föremål, som der bäde fögnade och förvånade oss, var det döek intet, som på oss gjorde det mäktiga intryck, som årets praktiulla och ståtliga industri-utställning, den vi önska på svenska må benämnas slöjd-utställningen. Der-. före hafva vi, hemkomna, både genom tal och tryck på allt sätt bjudit till att förmå en hvar i vär landsort, att — om man också dertill måste jäna sig pevningar — bara genast resa upp till hufvudstaden för att få se denna sä märkvärdiga utställning af allt det; som vi svenskar nu med tenvkerock händer kunnat uträtta på både konstens och slöjdens fält, hvarest det konstsköna och saäråhällsnyttiga inom nordens fyra grannländer framstår 8å vackert i fredlig täflan. Reden det lätta och prydliga i sjelfva utställningshuset, der det står under lindkronorna och speglar sina mångfärgade flaggor i Norr-ström, gör ett vackert intryck och fägnade oss lifligt. Och aidrig glömma vi den 15:de Juni, då landets drottning, i det ögonblick då solen sken så gladt in genom midtel-rundelns glastak och belyste den högtidsklädda och lifvade mängden af åskådare, med ädelt och blygt qvinligt behag på denna det fria arbetets hedersdag invigde den första skandinaviska slöjd-uställningen; då i samma högtidliga stund kanonerna dånade på Skeppsholmen, de väldiga maskinerna började arbeta, Molinska mästerverket kastade ett regn af perlor kribg hafvets och flodernas lekande väsenden, och då den fullstämmiga sången föll in och med hela sin makt lyftade alla närvarandes sinnen till det högsta. Då svällde alla svenska hjertan af glad stolthet, allas blickar strålade klarare och månget öga fuktades, när man då och öfverallt fägnades af de kära folkfärgorna, gult och blått, och såg de folkliga sköldemärkena samt de ärorika bilderna och namnea på våra ädlaste stormän, såsom Polhem, Chapman, Bergman, von Scheele, Tessin, Alströmer, von Linn, Maclean, Berzelius och andra, hvilka liksom lyste frid öfver hela företaget och ingåfvo en hvar det vissaste hopp om vårt folks framtida förkofran på arbetets fredliga bsnör. Ja, denna högtidliga dag oeh siund var upplyftande och oförgätlig ! , Säluada här hufvudstaden njutit och njuter ännu stundligen sf: slöjduiställningens rakt, som framställer lika fullständigt det konstfullkomliga som det hvardagligt nyttiga, eller allt från monitornas väldiga maekineri till minsta skopligg, från Molinska käll-stoden till konstgjorda blommor, men dessa sednare sä väl gjorda att man tyeker sig känna deras vällukter, från de dyrbaraste juvelsmycken till de gröfsta ankarkedjor, de finaste sjalar, kläden, husgeråd, vapen, ur, orgelverk, glasoch porslins-saker, marmor-arbeten, ja dockor i våra svenska folkdrägter; 0-8: v. i-oändlighet, -ellt-så rikt och förträffligt, att man 1 utställningshuset kan tappa ögonen af förvåving och innerligen storgläcjas af 1en folkelig stoltbet. Och böra vi här lifligt erkänna, att centrel-komitens ledamöter med all omtönka och på bästa sätt utfört samt med största smak ordnat allt det, som med skäl kan anses hafva hört till deras ganska svåra uppdrag. — Men, jemte det att vi redan på det lifligaste uppmanat vår landsorts folk, att bara skynda åstad för att se och lära af detta storartade skådespel, tro vi, helst då hufvudstadens stora tidningar redan öppnat sina breda spalter för utförliga beskrifningar och framställda meningar, från deras synpunkt, om vår vackra slöjd-utställning, att också några ord från landsorten om denna stora folksak och det skrå-fria arbetets segerhögtid benäget måtte få viona en större offentlighet. — Om då en sådan förmån 0ss nu förunnas, så vilja vi isynnerhet härvidlag utgå från den stora rätt, som arbetaren vann på den oförgätliga December-dagen, om hvilken man städse måste påminna något hvar; på-det att dess. löften, förhoppningar och syften icke må blifva blott stora och tomma ord, Visserligen är en hvar af vårt folk, utan allt afseende på stånd, välkommen till slöjdutställningen, ty hvar och en, som blott har två ögon och någon tanke, finner der både fägnad och lärdom; men saken i sin tolkliga storhet röner dock närmast våra arbetare af alla slag, slöjdidkaren, handtverkaren, skogsmannen, landthushållaren, jägaren, fiskaren, 0. s. v. Derföre, så fint fulländade och prydliga än de utställda konstoch grannlätssakerna än verkligen äro, så är det dock det rent hvardagligt nyttiga och för hushållningen anväadbara, som här isynnerhet bör tagas i betraktande. Ty, ehuru hela mängden af de skimrande utställnings-akerna nog fägna den sysslolöse skådaren, så bör man dock i främsta rummet här bereda inträde för den stora arbetande allmänheten, af hvilken hvar och en ej blott ovilkorligen !år ett mäktigt intryck af det hela, utan ock der säkert finner någon sak, hvars noggranna betraktande blir honom till stor och användbar