Aftonbladet – 25 augusti 1866, sida 2

och skötte den på sitt eget sätt; allt hvad Cyntia fick veta var följande strof i hennes mors nästa bref till henne: Din gamle beundrare, Roger Hamley, har helt oförmodadt kommit hem i anledning af den stackars, käre Osbornes frånltälle. Han måste blifvit bra öfverraskad aut finna sin brors enka och henues son så godtsom bosatta vid Hamley Hall. Han var härför ett par dagar sedan och var rätt artig och hygglig, ehuru hans sätt att vara just icke blitvit förfinadt genom hans resor och det sällskap ban derunder haft. Jag förutser dock att han blir modern, ett af dagens lejon, och kanske just den sträfbet, som så illa sammanstämmer med min fivkänslighet, kommer att beundras hos en lärd man, som besökt flere sandöknar och ätit mera besyntnrlig mat än nägon engelsman före honom. Förmodligen har han uppgifvit allt, hopp att någonsin få ärfva godset, ty jag hör att han ämnar återvända till Afrika och blifva en riktig vandringsman. Ditt namn nämndes icke, men jag tror att han frågat mr Gibson efter dig. 69å der! sade hona, da hon sammanvek och förseglade brefvet. Detta kan ej uroa henne eller göra henne ledsen. Och de:sutom är det rena sanningen, eller nära nog sanningen, åtminstone. Naturligtvis vill han träffa henne. när hon kommer åter, men ionan dess måtte väl mr Henderson hafva friat omigen, och den saken vara afgjord. Men en vacker morgon kom Cyntia her till Hollingford, och på alla hennes mors oroliga frågor om icke mr Henderson friat till henne, svarade bon nej. Hvarföre skulle han också göra det? Hon hade en gäng gilvit honom korgen utan att säga skälet derför, det egeniliga skälet åtminstoae. För öfrigt visste hon ejgom hon