Aftonbladet – 25 augusti 1866, sida 2

i twnderförsta samma förutsättning för den nest gynnade nations farlyg som för värt!ke eget, hvarigenom först en likställighet mellan st våda kan inträda. Våra fariyg möste såle-fr les anses ha varit berättigade utt frå 5 April 1855, jöfartstraktaten träddeilsl sraft, ej allenast vid den särskilda farten!m nellan Eogland och Frankrike, utan frånd vilket tredje land som helst de än måld somma, fordra samma behandling som den sl mest gynnade hations fartyg, hvilket lika-sl edes vid indirekt fart anlöper en fransk fi namn. så Tillämpadt på frakifarten mellan England t ch Frankrike leder följaktligen denna tolk-re ning till, att de Förenade Rikenas fartygc ndast varit förpligtade att eriigga sammajfi onnage-afgili of 1 frenc som de stater,h Danmark, Holland, R ad o. 8. v., hvilka, k åsom vi här ofvan ba sctt, särskilöt hajti ippgjort öfvercnskommelse om en an af-in vifts erläggande; ty nämnda stater voxo ju fe Då den tiden de mes. gynnade nationer vid Im denna äfven för dem indirekta fart, men vis te serligen icke England sjelf. för hvilset farten u uppenbarligen är direkt och såle icke vidkommer oss här, ehucu det i af vå det praktiska resultatet blir all mms, då äfven detta Jand vis art erlägger en tonnage algilt cf 1 franc. Frågan huru denna sak förhåller sig, sedan len nya lagen om handelsmarinen upphätt tonnage-afgilten för sävidt den icke bvilar på n traktatsmässig grundval, kommer väseniligen att bero på, om den ska regerinsen erkännes vara be rskildt dekret påbjuda en sådan algift, wvilket i alla fall, hvad de Förenade R veträffar, såsom vi , svårligen skall kunna utrönas af utirycken i lagens 5:te artikel. IL Statsrådets vicepresident söker emellertid d ra en helt annan tydnirg af vår tra lande, och vi skola vid detta tillfölle!d kså verkligen tega honom på orden. n Man torde af det föregående erinra sig, att 2 lå man under debatien ledde uppmä:kse o heten på den nyafsluina traktaten med dejld Förenade Rikena, hvilken tillförsäkrade dessas änders fartyg rättighet ait vid den indirekta t 8 i i Å a SAN Orr DO mkt ön arten behandlas säsom den mest gynnade naions, afgaf etatsrådets vicepresident, ehuru han fann betänkligheter vid ngre uppehålla kammaren, likväl den bestämda förklarinen, att den mest gynnade nation i törbål-3 landet mellan England och Froukrike var!v England sjelf, samt tillade till och med tilll: vår ytterligare säkerhet, att det enligt trak-!1 tatens uttryck icke var möjligt, ait svenskalf och norska fartyg konventionelt kunde be-li gära en annan bebandling än den som eger rum i förbällandet till England sjelf. ! (Or, quelle est la nation la plus favoriste dans i t f ; N s 4 , i les rapports entre la France et VAngleterre? Cest V Angleterre. Aux termes du traite, il nest pas posable que, conventionellement, les navires suedois et norvegiens puissent demander un autre traitement que celmi qwon fait a FAngleterre elle-måme.?) Vi ha således bärigenom fätt ett slags offieielt, af de öfriga i kammaren nå i dt til : 7som de regeringsledamöterna oemot nagifvande, huru vår traktets u den mest gynnade nations far är att förstå och tillämpa, ne våra fartyg vid indirekt fart på Frankrike li: genom nämnda clausul blifvit berättigade : att fordra samma behandling som den mest : gynnade nations fartyg vid direkt fart på detta land; ty är det först gifvet, utt vi vidj: den särskilda farten mellan England och Frankrike kunna fordra eamma bebandling! som England sjelf. så äro vi följaktligen vid all annan för oss indirekt fert berättigade till semma behandlivg som det I flagga vid direkt fart, från hvilket våri se ankommer till Frenkrike, enär traktatens ord icke äro mera skrifna för ferten mellan England och Frankrike än för all annan indirekt fart, utan äro för alla fall alldeles desamma. Det är mycket att bekluga, 2 Örei vid deiua tillfälle fått kunskep om, vi efter traktatens afslutande icke allenast borde ha varit frilagna från den högre afgiften af 4 fr. 50 c., utan att vi i sjelfva verket icke ha varit skyldige att erlägga någon tonnageafgilt alls; ty vid den för andra stater direkta farten, hvarmed våra fartyg, så ofta de kommit från ewt tredje land, ju sägas vara assimilerade, erlägges i de allra flesta fell ingen tonnageaigiit, då ifrågavarande länders sjöfartstraktater just ha hait till syftemål att upphäfva all afgift för den direkta forten. Det torde väl för de flesta i denna sak intresserode vara fu.lkomligt obekant, hvilka ofentligt stora ersätiningeanspråk mea rätta böra kunna framställas hos franska regeringen för den betydliga wonnageafgift, vära fartyg så länge ha måst erlägga, eburu det kanske är att förutse, att der väl kan möta någon svärighet att få detta kraf erkändt och pligtenligt godtgjordt. Och härmed tro vi oss ha fört läsaren genom alla denna undersöknings olika stadier, ja till och med till en punkt, der den lätteligen löper fara att beröra gränsen al! det löjliga; vi anse oss derföre eftier allt vedertaget bruk ha förvärfvat rättighet att sluta debatten i denna sak. Vi vilja blott här ännvu resumera hvad som framgår såsom resultat af ofvanstående framställning, nemligen a!t våra fartyg, ehuru de väl i allmänhet kunna förvänta att bli fritagna från erläggande af tonnageafgift, så of:a de från ett tredje land ankomma till Frankrike, likväl särskildt vid tarten mellan England och Frankrike antagligen skola bli nödsakade att i likhet med andra nationers tillsvidare erlägga den derför bestämda sär skilda afgiften af 1 franc; kan denna sist nämnda förbindelse också icke säg grundad, såsom staterädets vicepresident vid ett föregåense tillfälle yttrade, par la force des choses, torde den väl i detta föll komma att göras gällande par quelque chose de la force, och detta kan i afseende å det praktiska resultatet ju vara för oss fullkomligt detsamma. Ännu återstår att vidröra en sak, hvars nära samband med här ifrågavarande franska lag kräfver en särskild och pröfvande granskning. Man bar icke sällar tillfälle att från ett visst häll här i landet få höra det påståendet uttalas, att lagen i och för sig lemnar ett pytt och talande skäl för önskvärdheten af, att vår traktat med Frankrike aldrig hade kommit til! stånd, emedan vi utan den för närvarande skulle ha haft fullIkomligt fria händer och följaktligen icke varit förpligtade till nagot slags tonnegeafgift, hvilken ju för detta fall är genom lager upphäfd. , Ingenting kan vara mera oriktigt än detta. För det första är att märka, att denna sak,