Aftonbladet – 24 augusti 1866, sida 3

MR PINSUGKSHUG JIäLIIRKOE JOPPARN SatfJ mes 90 och grosshandlaren KE. Swartz med 6 röster. l PYOeOmSOSTARISORNENRNET Don sedzasto franska sjöfartslagstift ningen i dess förhållande tll de Förenade Rikera. L Till hela den följd af märkliga reformer, som på den sednare tiden vidtagits i der britiska handelsoch sjöfartslagstiftninger och som i sanning beteckna ett nytt tid. skifte i nämnda lands hela ekonomiska styrelse, sluter. sig nu också — kanske såsom det allra märkligaste fenomenet — den i Frankrike den 20 sistlidne April antagna lagen om bandelsflotian, hvilken öfverallt och med rätta väckt så utomordentligt stor upp. märkeambhet. Denna lags allmänna form såväl som vissa omständigheter vid densammas tillkomst skulle lätteligen kunna gifva den mindre sakkunnige anledning till temigen sangviniska förhoppningar om de deraf följande tördelarne för vår egen bandelsflotta, hvarföre det utan tvifvel torde vara lämpligt att underkasta detta vigtiga lagarbete en mera omsorgsfull granskning. Man torde kunna förutsätta såsom allmänt bekant, alt franska regeringen redan Ii lång tid förberedt en genomgripande förländring i den äldre handelsoch sjöfartslagstiftni.gen, för att småningom gilva den samma prägel af liberala grundsatser, som i den fullkomligaste form representeras af den mäktiga nation, med hvilken Frankrike söker konkurrera om verldshandeln. Af en klok försigtighet, hvilken handelsflottans mindre fördelaktiga ställning gjorde synnerligen rådlig, har regeringen emellertid likasom på föreök ansett sig böra göra den första början med att genom särskilda traktater med främmonde makter företaga en del af nämnda reformer, för att efter den derigenom vunna erfarenheten bli i stånd att bedöma, om reformen borde sträckas längre och göras allmän. Detta sednare har nu till en väsentlig del skett genom ofvannämnda lag, som är ämnad att tillämpas på alla utländska nationers handelsflottor och enligt regeringens afsigt och vilja skall utgöra ett allmänt supplement till de sjöfartstraktater, Frankrike redan afslutit, samt gälla i förening med dessa. Huruvida lagen 1 den form, hvari den ligger framför oss, också verkligen blifvit ett sannt uttryck för denna regeringens me-. ning, är närmast föremål för nedanstående undersökning. Förslaget, som man finner ha varit föremål för rådplägning och antagande i det kejserliga statsrådet vid dess sammankomst den 8 Mars 1865, således samma dag som siöfartstraktaten med de förenade rikesa åå Frankrikes sida ra ificeradea i Pais, ble med tillhörande motiver på eedvanligt sött öfversändt till lagstiftande kåren,som tillsatte ett särskildt utskott för dess granskning; detta afgaf sedermera en uförl:g rapport häröfver, hvilken efter långvariga debatter, men utan ringaste förändring, slutligen antogs af lagstiftande kåren. Lagens föreskrifter omfatta två alldeles olikartade klasser, af hvilka den ena upphäfver de stadganden i tull-lagstiftningen, som hittills gjort fartygs byggande, utrustning och naturalisering dyrare i Frankrike än annorstädes, hvaremot den anira handlar om de närmare vilkor, på hvilka de särskilda afgifter och pålagor upphäfvas, hvilka förnt betungat den utländska handelsflottan i franska hamnar. Ehuru hvar och en af lagens 12 artiklar obestridligen äro of så stor praktisk vi att de alla förijena en särskild sorgfö granskning, vilja vi dock till en börjn här inskränka oss till att afhondla den vöriikel, som för oss verkligen har den största betydelsen, nemligen den 4:de, om ionnageafgiftens uppbäfvande, samt den 6:te, som stär i nära sammanhang dermed. Lagens 4:de artikel lyder sålunda: ?Les droits de tonnage etablis sur les navires etrangers entrant dans les ports de VEmpire seront supprimes å partir du 1:er janvier 1567. Les droits de tonnage actuellement pergus tant sur les navires frangais que sur les navires trangers, et affects, comme garantie, au payement des emprunts contracts pour travaux damelioration dans les ports de mer frangais, sont maintenus. Des decrets impåriaux, rendus sous forme de reglements dadministration publique, pourront, en vue de subvenir å des depenses de meme nature, etablir un droit de tonrage qui ne pourra exceder 2 francs 50 centimes par tonneau, decime compris, et qui portera å la fois sur les navires frangais et trangers.? Lagens 6:te artikel lyder som följer: Dans le cas ov le pavillon frangais serait, dans un pays tranger, soumis au profit du Gouvernement, des villes ou des corporations, soit directement, soit indirectement, pour la navigation, Pimportation ou Pexportation des marchandises, å des droits ou des charges quelconques dont les båtiments dudit pays seraient exempts, des decrets impåriaux pourront etablir, sur les båtimerts de ladite nation entrant dans les ports de PEmpire, dune colonie ou dune possession francQaise, et sur les marchandises quils ont å bord, tels droits ou surtaxes qui seraient jugås nåcessaires pour compenser les dåsavantages dont le pavillon frangais serait frappå.? Huru mycket meningarne än kunna vara delade om den utsträckning, som bör gifvas de anförda, åtminstone efter tokstafven alldeles allmänna och utan rägot slags inskränkning affattade lagföreskrifterna, så måste det dock af enhvar medgifvas, att den första naturliga fråga, som här med nödvändighet tränger sig på tolkaren, är dessa föreskrifters förhållande till de med Frankrike afslutna sjöfartstraktaterna, i hvilka tonnage-afgiften, såsom man vet, intager en så väsentlig plats. Icko destomindre är det KR ee DÖV 2 a