Aftonbladet – 23 augusti 1866, sida 2

oss tala om något annat; eller: Jag kar verkligen ej tillåta dig beständigt tänka på sådana der bedröfliga saker. Försök at muntra upp, dig litet. Ungdomen är gläd jens tid. Du är ung: du bör också vare glad, En af våra skalder uttrycker detts så skönt, men nu har jag glömt huru det var. Både Mollys helsa och hennes lynne för bättrades således hastigt efter Cyntias hem. komst, och ehuru hon ej kunde hoppas ati blifva alldeles frisk under sommarens lopp. var hon dock i stånd att åka. ut och ati sitta ute i trädgården. Hennes lynne fort for blott att vara litet ömtåligt. Hela Hol. lingford skyndade att betyga sin glädje öf. ver hennes tillfrisknande; ingen ihågkom nu att hon en tort tid ej mera varit betraktad som allas älskling. Mamsellerna Browning voro riktigt stolta öfver tillåtelsen att få se henne några veckor förr än öfriga vänner och bekanta; mrs Goodenough stod sjelf, med glasögon på näsan, och till. lagade utsökta läckerheter i en liten silfver. kastrull för Mollys räkning; från Towers skickades böcker, nya plansch verk, orangeri frukter, fint villebråd och ännu finare, ut ländska kycklingar och andra invånare af hönsgården. Och doktorns? patienter aj riogare klassen kommo med den tidigaste blomkål de i sina små trädgårdar kunde uppdrifva, och ?helsade så mycket till miss Molly?: Och slutligen, varmast i tillgifvenhet, varmast i deltagande, kom squire Hamley sjelf. Då sjukdomen var eom svårast, red han hvarje dag till Hollingford, trotsande sjelfva mrs Gibson (eljest hans förskräckelse) då doktorn ej var hemma, för att få höra äfven de minsta omständigheter om det ondas tilleller aftagande, för att fråga och höra, fråga och höra omigen, tills tårarne omed