Aftonbladet – 22 augusti 1866, sida 3

VLIRHAIITL HULL DUUCUECK JUP bILL TTT TILGTd, d emedan han beskylles att städse gifvit hopp tf lom allians med Frankrike. Omedelbart efter ett samtal med Drouyn de Lhuys skall han ba telegraferat till Wien: Frankrike är e villigt att hjelpa Österrike äfven med vapene ) makt?. andra sidan har han nyligen i IMem. diplom. framställt sitt handlingssätt, eloch påstår bland annat stt de underbandlingar han på våren inledde med Frankrike om Venetiens afträdande, lofvat de bästa resultater, då han plötsligen nödgades afbryta dem, emedan militärpartiet segrat vid hofvet i Wien. NORD-AMERIKA. Rörande upploppet i Neworleans lemnar franska tidniogen LOpinione Nationale följande intressanta upplysningar: År 1864, innan Louisiana ännu var fullt återeröfradt från rebellioaen blef en regelbunden styrelse der införd under unionens auspicier och med presidenten Lincolns bemyndigande. Etit konvent, utnämndt af den del af befolkningen som var den federala myndigheten trogen, församlade sig i Neworleans och antog en konstitution, som seden erI kändes af folket. Sedan detta arbete var slutadt förklarade sig konventet icke upplöst och afsade sig icke sin makt, emedan det fruktade att se staten återfalla i slafegarnes -Joch tebellernas hand. Det åtnöjde sig med. att på obestämd tid ajournera sig, med bemyndigande åt sin ordförande att sammankalla det när behofvet så fordrade. De gamla rebellerna, benådade och i allmänhet gynnade af presidenten Johnson, ha nu emellertid återvunnit sitt gamla inflytande och öfvervälde nästan öfver allt i södern och framför allt i Louisiana. De förtryckta J unionisterne misshandla de frigifna och visa Jett olidligt öfvermod. Många medlemmar Jaf konventet ansågo nu tiden vara inne att göra bruk af den makt de hade förbehållit Jsig. De sammanträdde derföre för några veckor sedan och uppmanade konventets ordförende, Durel, att inkalla församlingen. Denne nekade. De förenade medlemmarne valde nu en annan president, Howell, som med stateguvernörens samtycke sammankallade konventet. ÅA sin sida meddelade guvernören, Wells, invånarne i de församlingar, som icke voro representerade uti konventet, en officiel underrättelse härom och uppmanade dem att välja sina delegerade. Föreningsdagen utsattes till den 30 Juli. Var konventet lagligt? Derom torde meningarna vara delade. I alla händelser fanns det dock icke något sköl att motsätta sig församlingen, uti ett land der alla medborgare ha rättighet att samla sig till hvilket antal som helst för alt öfverlägga om hvilket ämne som helst. Hr Monroe, maire i Neworlegns tänkte emellertid annorlunda. BSannt är att denne magistratsperson är en ursinnig secessionist, som endast hade presidentens amnesti att tacka för siu plats. Han hade allt ati frukta, om icke för sin person, så åtminstone för sin makt och sitt inflytande, af cti konvent, com hade tll uppgift att utplåna de sista spåren af slafsystemet. Han meddelade presidenten sina planer, och denne gillade dem, något som man knappast skulle : kunnat tro. men som nu är kändt öfver hela ! unionen. Den 30 Juli inträffade, och polisen i Neworleans erhöll af mairen order att arrestera konventsledamöterna. — De frigifna hade samlat sig till betydligt antal för att försvara konventet; men de vuro illa be: väpnade och saknade ledning, hvarför de icke kunde göra något längre motstånd. Polisen, som till stor del bestod af f.d. rebellsoldater, inträngde slutligen i salen, som statens guvernör hade ställt till konventets förfogande, grep medlemmarne och släpade dem ut. Ohyggliga uppträden egde nu rum, och så snart någon färgad person visade sig, blef han genast massakrerad. Hvad konventsledamöterna angår, så beredde sig den af blod och ilskoa rusiga pöbeln att tortera dem. Man lagade i hast till en galge och andra dödsverksyg för några af dem, och det var endast med möda som polisen lyckades föra dem bort till fängelset. Det lyckades icke med alla. Tvenne ledamöter föllo, genomborrade af knifstygn. Hr Hahn, f. d. guvernör i Louisiana, som välicke var konventsledamot, men hvars radikala ider hade gjört honom till mål för slafpartiets hat, hade ställt sig under polisens beskydd, men fick ett pistolskott i hufvudet och derpå ett dolkstygn. De dödas antal uppgå till omkring 40; antalet af de sårade är ännu icke kändt. Det upplopp, som mairen Monroe hade framkallat, räckte i tre timmar, då general Baird, kommendant öfver de federerade trupperna i Neworleans, beslöt att lägga sig emellan, proklamerade krigslagen och genast lät utsläppa de arresterade konventsledamöterna. Men följande morgonen kom ett bref från presidenten Johnson till hr Herran, statens attorney-general och en lika notorisk rebell som mairen sjelf, hvilket uppdrog åt ho nom ett slags diktatur och bemyndigade honom att förfoga öfver general Baird för att understödja mairen och spränga konventet eller hvarje annan församling. Detta var att sanktionera mairens uppförande och mordet på republikanerna! General Böeird sände genast ett telegram till presidenten, för att upplysa honom om situationen och om de verkliga tänkesätten hos de män, i hvilkas händer man öfverlemnade de federerade trupperna. Presidenten svarade med ett enda ord: ?Lyd!? Seden Lonisiana blifvit återstäldt i sitt normala läge, har presidenten, i öfverensstämmelse med de åsigter han sjelf uttalat, iese någon rättighet att intervenera och förklsra konventet för en olagig församling; och om han påtager sig en sådan inblandning, så är det endast till statens styrelse som han bör vända sig. Men detta var något som han ! är vid leg icke brydde sig om. Hela hans uppförande i denna sak ärt i högsta grad godtycklig och oförklarlig. Republikanerna äro i hög grad uppbragta, och om kon. ressen ännu vore församlad, är det otvifvelaktigt att den genast skulle föreatt presidenten i anklagelsetillstånd. oss em 8 co Hets oo CM mer är j TR RR AA OD OO LF MD FA OLM br PN få CA FH BÖR NM DM MR IM MN Cm AA AAA KH pr ON FH rn Lr Bh fn JR KR fim arhatavane fädnämnan