Aftonbladet – 18 augusti 1866, sida 3

ska. Det var också — men derpå hade ej mr Gibson tänkt — det språk hvarpå hon erhållit befallningar och lärt lyda dem. Mr Gibson talade det främmande språket i början med någon svårighet, men denna försvann snart och han uttryckte sig inom kort lika flytande som förr. Han erhöll emellertid blott korta svar, som dock sedan blefvo längre, och fortfor att förmå henne svälja några droppar vin emellanåt, tills någon annan näring kunde anskaffas. Molly kunde ej följa med samtalet hastigt nog för att rätt uppfatta hvad som sades, men hon hade sällan hört sin far tala i en sådan ton af bjerftligt deltagande. Sedan, då man gjort allt hvad som för tillfället kunde göras, och åter savolats iförmaket, berättade doktorn mera om Aimee och hennes resa än de förut visste. Brådskan, oron, medvetandet af att hafva handlat emot gifna föreskrifter, den sömnlösa natten oeh tröttsamma resan, bade illa förberedt henne på det hårda slaget, och mr Gibson fruktade det värsta. Hon hade gifvit honom besynnerliga och orediga svar; han såg att hon yrade: och gjorde allt hvad han kunde för att lugna och återkalla henne till sansning; men han var viss på att någon svår sjukdom hotade henne, och stannade qvar till sent på aftonen, svmt gal mänga föreskrifter åt Molly oca squiren. En tycka i olyekan — men också den enda — var att hon troligen skulle vara utan sansning hela följande dagen, begrafningsdagen. Utnötted af så många stridiga rörelser, tycktes squiren nu ur stånd att tänka på något annat än nästa dags sorg och smärta. Han satt med hufvudet lutadt i händerna, ville icke gå till sängs, ville ej se sin sopson, som för icke tre timmar sedan var honom en så dyrbar skatt. Mr Gibson gaf en tjenst