Aftonbladet – 18 augusti 1866, sida 3

tebsk, Mohilew och Minsk. fanken ssk annen (Insändt.) Carl XIII:s torg och den Molinska foniänen. När en gång Carl XIII:s torg genom Mo linska fontänens uppresande vinner en ut märkt prydnad, tyckes det vara skäl i at denna plats försättes i ett bättre skick är det närvarande, Ett konstverk blir visser ligen alltid detsamma, äfven upprest på er sopbacke, men de som ditställt det kunne licke sägas hafva gifvit det en värdig om. gilning. Man ser ju att de byggnader, som uppföras för konstverks förvarande, mu sterna, icke blott betraktas såsom megasiI ner, utan utstyras och dekoreras på ett sätt Jatt de äfven blifva konstverk, motsvarand Idem som deri insättas. Skalle ej äfven n gon motsvarighet dertill böra ega rum nä ett konstverk uppställes under bar himmel? Ins. förmodar ingen vilja bestrida det, men det synes, att man i Stockholm icke har sinne för något sådant, som försatte ifrågavarande plats i det skick, att liknelsen blef fullständig. Olikt andra hufvudstäders in vånare — äfven dem i rikets andra stad, syaes Stockholms ej hysa någon önskan att ssina allmänna platser förekönade genom planteringar. Utom att nämna London och Paris, hvarest tomtplatserna mäste vara minst lika dyra som i Stockholm och der likväl ofantliga arealer uppofiras för planteringars anläggande, mä blott Göteborg anföras, der man väl förstår att bereda utrymmen för en ökad trafik, utan att det hindrar den ena planteringen efter den andra att uppstå på stadens allmänna platser. I Stockholm vanvårdar eller förstör man de få planteringar som finnas. Man talar om vandalism när konstens verk förstöras, men hvad skall dei få för benämning när sådant sker med hvad odlingen under flera decennier mödosamt åstadkommit? På grund af ttaing kan också det förslag, a är sedan var å bane om att ånyo erhålla en trädgärdsanläggning, å Carl XliI:s torg anses hatva förfallit. Återstår således att .ortfarande hålla detta torg såsom en sandad plan, hvilket visserligen ej kan tillfredsställa skönhetssinnet, men åtminstone blifva för ordningssinnet behagligt, om det hålles i ett bättre skick än det nuvarande. Ati detta skick icke är som det borde vara, derom synes allmänna opinionen ej vara oense, att döma af i tidningarne som oftast synliga artiklar, uttalande ett skarpt klander deröfver. Men det är lättare att uttala klander öfver hvad som är, än gifva råd till något bättre, verkställbart utan betydlig uppoffring. För att få torget i det skick, att det, jemte att hafva ett stä dadt och behagligt utseende, blefve angenämt att beträda för der talrikt passerande fotgängare, så att dessa ej behöfde pina fötterna med att trampa på knöliga klapperstensmassor samt kringgå eller genomvada stora vattenpussar i regnväder, skulle förs faras på följande sätt? Konsten att nivellera är förmodligen icke alldeles oxänd i hufvudstaden, ehuru den icke kommit att användas vid grusfyllningarnes utläggande utomkring industripalatsets gårdar, hvilka genom markens höjande utanför delvis blifvit satte under vatten vid regnväder; denna konst skulle först begagnas för att utröna, hvilka delar af torget behöfde påfyllas och hvilka fordrade sänkning, så att ytan kunde både blifva jemn och erhälla de Jutvingar, som befordrade vattnets afrinnande. En rännsten å ömse sidor, utanför trädraderna närmast ät torgplanen, skulle bortföra detsamma. Man her ordat om dränering, utan utt förstå hvilken opåräknad verkan den skulle medföra, Dränerades Carl XIII:s torg på ett rationelt sätt, blef följden den, att de gamla träden snart nog berttynade. Det är nemligen af erfarenheten visadt, att när gamla planteringar på sank mark dräneras, utgå träden genom den plötsliga omvexlingen i fuktighetsförhållandena. Föröfrigt hjelper icke dränering till reguvattnets afledande med mindre man har durchslag på vissa ställen, nedsläppande det i dräneringsrören, ty naturligtvis kan icke en mark med hårdt sammanpackad yta genomsila vattnet säsom ett åkerfält, hvarföre denna afledningsmetod förutsätter samma behandling af ytan som insändaren förordar, nemligen dess fullkomliga planering, så att vattnet kan afrinna till de punkter der det skulle nedgå i dräneringsroren. Detta afledningssystem blef ojemtlörligt kostsammare än ett par rännstenars anbringande, hvilka gjorde nästan samma nytta, utan att menligt inverka på träden. Det är en alldeles oriktig åsigt, att grus och sand utgöra passande fyllningsämnen för sandade planer och vägar, som endast beträdas af fotgängare. Dessa imnen binda sig icke tillsammans 1ill fast massa, utan ligga löst, blitva obeqväma att beträda, ty huru oangenämt är det icke att upp till fotknölarne vada i sand, och slutligen, genom nötning och luftens inverkan, förvandla de sig till damm, obehagligt kringrykande vid blåsväder och under rengöringar. BSåsom exempel härpå kan visas den af staden anlagda landningsplatsen för ångbåtar vid Alkärret å K. Djurgården. Fyllningsämnera skola vara af den beskaffenhet, att de sanimanpacka sig till en fast yta, och det grus som sedan skall helt tunvt läggas derofvan, tillkommer endast för renlighetens skull. Och tjenliga fyllningsämnen härtill finnas i ymnighet att tillgå, om det påpassas vid byggnaders grundgräfning, der marken består af mosand, äfvensom när murgrus bortföres från rifna eller färdiga byggnader. Byggnadsegare påkosta dessa ämnens bortförande för att få dem ur vägen och transporten är således redan betald, hvarföre en liten extra betalning åt åkarne gör dem villiga att föra fyllningen dit man önskar hafva den. Kalkgruset efter den nedrasade katolska kyrkan t. ex., troligen ej mer användbart till murbruk, hade, blandadt med sand och fuktadt sa d: ältadt, RR NEN ska. Det var också — men derpå hade ej mr Gibson tänkt — det språk hvarpå hon LL Orm Lr ff AN L Ina a