Aftonbladet – 18 augusti 1866, sida 3

Mr Gibson följde henne genast och squiren gick också med, fast besluten att göra sin pligt och med en viss tillfredsställelse öfver att hafva besegrat sin lust att qvarstanna hos barnet. De gingo in i rummet der Aimåe låg orörlig som förut och i alldeles samma ställning, med vidöppna, torra ögon, stirrande på väggen, åt hvilken hon låg vänd. Mr Gibson talade till henne, men hon svarade ej; han tog hennes hand för att känna på pulsen; hon tycktes ej märka det. Gå efter litet vin strax och säg till om buljong, sade doktorn till Molly. Men då han försökte hälla vinet mellan de halföppnade läpparne, sväljde hon det icke; det rann ut igen genom den eva mungipan. Mr Gibson lemnade rummet utan att säga ett ord; Molly gned Aimes kalla händer och försökte värma dem mellan sina; squiren stod bredvid bädden tyst och sorgsen, mot sin vilja djupt rörd af att se denna unga qvinna, som hans son måste hafva älskat så högt, hgga der hjelplös i ett tillstånd, som hvarken var död eller lif. Mr Gibson kom sna.t tillbaka; han sprang uppför trappan, två trappsteg i sänder, och bar gossen, som han nyss väckt upp, i sina armar. Han brydde sig ej om att det yrvakna barnet skrek och klagade; hans blickar fästades oafvändt på modren, hvars hela kropp skakades konvulsiviskt vid ljudet af barnets gråt. Och då man lade den lille bakom henne, och han sökte krypa ännu närmare, vände sig Aimåe från väggen, läte honom på sin arm, och tystade och tröstade honom med samma modersömhet som förr. Men innan hon förlorade detta svaga medvetande som mera var instinkt och vana, än tanke, tilltalade doktorn henne på franska, viss om att detta språk skulle af henne lättare förstås, äfven om hon kände det engel