Aftonbladet – 18 augusti 1866, sida 2

gifva tillkänna att den icke, såsom moskowska tidningarne, misstänker tillvaron af några sträfvanden för en politisk separatism i Finland, men beklagar finnarnes af dem sjelfva allsicke förhemligade sträfvande, att stå som främlingar gentemot ryska språket och nationaliteten. Hvarföre skall i Finland, frågar sig Golos, undervisningen ske på svenska, då likväl folkets språk är finskan? Hvarföre skulle man göra det till hälften förryskade Wiborgs län till en svensk provins (n. b. hvad språket vidkommer)? Hvilka än orsakerna härtill varit, välgörande för landet hafva de, menar Golos, äåtminstone icke verkat. Finnarne, hvilka stå i ständig beröring med Ryssland, äro nu tvungne att tala tre olika språk — hvem kan då förtänka dem, om de känna alla tre språken högst uselt? Derföre föreslår Golos, att man från den elementära undervisningen skulle utesluta det minst nödiga språket, nemligen svenskan, och ersätta detiwa med det för alla nödvändiga ryska språket. På så sätt kunde man komma till det allra önskvärdaste resultat: 1:0 skulle man frälsa invånarne från mödan att lära ett för dem öfverflödigt språk; 2:0 skul!e man underlätta inlärandet at det för alla Rysslands innebyggare nödiga språket; 3:0 slutligen skulle man sålunda påskynda det för alla parter så välgörande närmandet emellan de främmande nationaliteterna och den stora ryska stammen. Golos vet mycket vä!, att detta allt ej med ens kan genomföras, rekommenderar heller icke några tvångsåtgärder; den anser endast nödigt att undanrödja de svårigheter, hvilka i närvarande tid förbindra de främmande nationaliteternas gradvisa förryskande, som är så nödvändigt för deras egna intressen. Dessa svårigheter göras icke af sjelfva massan af folket, som ganska väl inser det oförmånliga i att vara främmande för den ryska nationaliteten, utan af några få inflytelserika personligheter, hvilka anse det för sin pligt att i en rysk provins utbreda skandinavismens ide. I sednaste tio år hafva dessa opåkallade apostlar för en främmande nationalitet nöd. gats göra några eftergifter för de lokala befolkningarnes önskningar och den allmänns opimonen i Ryssland; men dessa eftergifter äro ytterst obetydliga och äro dessutom icke alltid i samklang med de ryska statsintressena. Finskan införes emåvingom, i ställe för svenskan, vid de lägre undervisnings. verken, men häraf bafva de ryska intressena ingen förmån; och dessutom erkänns ju många bland finnarne sjelfva att finskan är olämplig för den högre undervisningen: är det då ej sjelfklart, att i Finland der högre bildningen bör meddelas på ryska: Större delen af de finnar, som i Finland erhållit en vårdad uppfostran, inträda ju vanligen i rysk tjenst, hvarest de någor gång beklädt de högsta statstjenster, utar att konna rätt uttala ens två ord på ryska. I en framtid komma ju dock dessa bildade finnar alltid i det läge, att de måste läre sig ryska; hvarföre icke då straxt från bör jan und.rvisa dem på ett språk, hvilket de sedan dagligen skola använda? Det är sannt. att omedelbarligen införa ryskan såsom un dervisningsspråk öfverallt i Finland skulle svårligen låta sig göra. Men i Wiborg och Helsingfors borde detta, såväl vid universi tetet som vid gymnesierna, nu utan särde. les svårighet kunna genomföras. Det vore naturligtvis icke möjl gt att på en gång an skaffa ett tillräckligt antal ryska lärare föl de finska läroverken af högre och mellerstr klassen, men personalen kunde småningon kompletteras med finnar, som studerat sig väl in i ryska språket. Slutligen framkastar Golos ännu en djup sinnig tanke, ett ?socker i botten? af de: hela. Den finner, att något som särdele verksamt kunde bidraga till ryska språket: utbredaade bland finnarne, vore cen luther ska gudetjenstens förrättande på ryska. In förandet häraf skulle kanske möta svårig heter, men man kunde gå långsamt tillvä ga. I Wiborg kunde man göra början emedan det ryska elementet derstädes redar hunnit rotfästa sig, de svårigheter oaktadt af hvilka det blifvit bekämpadt i denna all ännu icke ryska stad m, m, I anledning häraf anmärker Helsingfor: Tidningar: Det är omöjligt att inlåta si i polemik mot satser, som sakua äfven de ringaste faktiska underlag. Artikelf rfatta ren resonerar så ins biaue hinein?, at han icke ens känner till att en svensk ta lande befolknivg finnes i landet; icke vet att ett högst inskränkt antal talar ryska icke känner att de finske embetsminnen til flertalet lefva och dö utan att kunna ett or ryska och utan att någonsin behöfva det Det är dock en sak, som vi måste framfö annat anmärka och hvilken den ryska tid ningen allsicke tagit i betraktande: denn: är nemligen den finska nationalitetens rätt sådan den framgår ur historiskt gifna för hållanden. Verldshändelserna predika jus des:a dagar högljuddare än någonsin föru helgden ef denna rätt, och inför densamm: kan det derföre aldrig blifva fråga om at medelbart eller omedelbart påtvinga finaarn ett främmande språk, sådant som ryskan fö dem är.?