Aftonbladet – 16 augusti 1866, sida 3

prins Taxis med underrättelse att två preussiska kårer voro i antågande. Österrikarne drogo sig derför tillbaka öfver en bro vid Dub på venstra stranden af March i riktning mot Prerau, dit de ankommo efter 21 timmars marsch och efter att ha blifvit förträngda från sin tillämnade reträttlinie. Det är pinsamt att berätta huru så tappra trupper småningsom förlorade modet; men jag kan ej annat än säga att infanteriet då tappat allt courage. Man hade sagt folket att deras bajonettanfall skulle vara oemotståndligt, och de hade hopat hekatomber af fallne framför de första preussiska positionerna för att bevisa sin tro; men det misslyckades helt och hållet att drifva illbaka dessa linier af jern och stål, som utsände en oafbruten eld. Chancerna voro emot dem, såsom 3 eller 4 till 1, äfven om de i afseende på antalet voro fienden vuxna. Allas sinnen voro tryckta af ställningens allvar, allas hjertan fulla af bekymmer. Dock nej, icke alla, Prins Ruprechts ryttare hade aldrig hyst mera Haförtröstan, aldrig varit mera förvägna än delsheims husarer och ulaner. Huru de stormade löst på allt som liknade sig till kavalleri, huru de lurade fienden och skyddade armåns återtåg, huru de sökte egga de preussiska ryttarne att mäta sig med dem med blanka vapen och huru fullständigt de bevisade österrikiska kavalleriets öfverlägsenhet, skall en gång skildras af en vältaligare penna än min. Detär nog att anföra de preussiska officerares egna åsigter, hvilka haft tillfälle att tala med parlamentärer och österrikiska officerare, med hvilka de under vapenstilleståndet kommo i beröring. ?Vi kunna icke nog prisa ert artilleri och kavalleri, men ert infanteri bry vi oss icke stort om.? Samma eller följande dag alarmerades österrikarne vid Prerau af preussiska husarer. Öfverste Marburg beslöt lägga sig i bakhåll för de båda framryckande sqvadronerna och uppställde tre österrikiska sqvadroner bakom kammen af en höjd och en liten afdelning på sjelfva höjden. Preussarne kastade sig häftigt öfver sitt lilla byte, då österrikarne föllo dem i ryggen, nedhöggo många och togo 30 fångar. Trots dessa händelser verkställdes återtåget öfver Karpatherna och soldaterna nådde Pressburg styrkta och med ökade krafter.