Aftonbladet – 16 augusti 1866, sida 3

LV a Po lllann lar säs hvilken för öfrigt är nästan fullkomligt otillänglig för åkdon nedanför den punkt der lara Norra Kyrkogata utmynnar i densamma. Förmodligen gör sig hos drätselnämnden Iden åsigt gällande, att stadens kassa är lika outtömlig som dess invånares tålamod; ty annorlunda lärer man svårligen kunna förklara det uppenbara slöseri med kommunens medel, som ligger deri, ast nu bekosta macadamisering af en gata, som ofelbart innan kort måste stensättas, då den kommer att blifva starkt befaren icke blott under den tid som den provisoriska stationen kommer att begagnas, utan äfven allt framgent, såsom en af de förnämsta nedfartsvägarne till den blifvande centralstationens godsmagasiner och framförallt till det salutorg, som här kommer att anlägzas. Det är visserligen sannt, att en macadamiserad gata äfven kan i tidernas längd komma att erbjuda en temligen god körbana; men efter den metod, på hvilken macadamisering hos oss verkställes, dervid det skarpa väggruset icke på något sätt nedstampas, såsom det tillgår t. ex. i Paris, åtgå åratal innan de trafikerandes hästar och fordon hinna utföra detta arbete, och då är väggruset så söndermalet, att vid torr väderlek moln af dam uppröras af hvarje åkdon och hvarje vindflägt, och vid regnväder betäckes gatan af en djup lermörja, som gör det mycket svårt och obehagligt för fotgängare att passera tvärs öfver en sådan gata, såsom man alla dagar har tiilfälle att erfara, exempelvis, på den macadamiserade Surbrunnsgatan samt på vägen till och på planen framför södra bangården. Att behofvet af denna gatas stensättning rätt snart skall göra sig gällande är påtegligt, och det hade således varit med god hushållning förenligt, att genast förse gatan med en varaktig beläggning. På jernbanan hitkommande främlingar skola emellertid icke få någon synnerligt hög tanka om ordning och skick i en stad, der de inbjudas att färdas icke mindre än omkring 1600 fot på en så beskaffad väg, som man nu ämnar der bereda, innan de vid Drottninggatan ändtligen stöta på en stensatt gata. En hög grad af tanklöshet förråder det ock, att ställa så till, att hela den till och från jernvägsstationen gående rörelsen skall tvingas att på en enda punkt söka sig ned på den redan så starkt trafikerade Drottninggatan. Barnhusgatan utmynnar, såsom man vet, i Drottninggatan midtför Granströmska huset, och har, innen den når Drottninggatan, icke någon aftagsväg åt någondera sidan, som kan afleda trafiken, hvadan trängsel ovilkorligen måste uppstå vid hörnet af Drottninggatan, då Baruhusgatans trafik möter den, vinkelrätt mot densamma gående, rörelsen uppför och utför Drottninggatan. Sattes deremot äfven Barnhusträdgårdsgatan i farbart skick, skulle derigenom icke bl t: nnas den fördel, att rörelsen till och från barngården hade två kanaler till Drottninggatan, utan en del af den rörelse. som ginge på Barnhussträdgårdsgatan blefve dessutom afledd åt Klara Norra Kyrko-. gata, som erbjöde en högst betydlig gin-. väg för alla dem, som från Klara-trakten: ämnade sig till eller från bangården, men l:! med den nu beslutna anordningen tvingas. att göra en krok upp åt Kungsbacken förl. att komma ned till bangården. Att Barnhusträdgårdsgatan måste iståndsättas lider väll: icke riogaste tvifvel, såvida icke Stockholms : stad förskaffat sig särskild dispens från skyldigheten att hälla gator och allmänna vägar i farbart skick, och såvida icke äklageremakten härstädes anser sig berättigad att blunda för lagens åsidosättande i detta fall, derföre att försummelsen begås af allmänna myndigheter och ej af enskilde medborgare. Och något tvifvel derom, huruvida en gata, som leder rakt in på portarne till en jernvägsstation, är att betrakta såsom allmän väg, lärer väl svårligen kunna uppstå. Byggningabalken geri förevarande fall konungens befallningshafvande både skyldigheter och rättigheter, dem öfverståthållareembetet antagligen icke skall förbise, helst allmänna rösten nog kommer att gifva åminnelser härom sedan jernvägen väl blifvit öppnad och allmänheten börjat känna olägenheterna af drätselnämndens bristfälliga anordningar för trafikens beqvämlighet. Vi ha emellertid ansett oss böra på förhand gifva vederbörande en liten eriran härom, på det möjligen de påpekade olä genheterna må blifva, så vidt tiden det medgifver, undanröjda innan ännu allmänheten behöft under någon tid lida af dem. Det förljudes äfven, att drätselnämnden skall hafva afböjt jernvägsstyrelsens anbud att ombesörja grusfyllningen å den till nya salutorgets anläggning inköpta tomt, Drätselnämnden lärer hafva för afsigt att låta verkställa fyllningen genom att upplåta platsen till afstjelpning af fyllningsgrus?, hvilken dråpliga arbetsmetod hufvudstadens invånare af gammat känna till och hvilken, såsom man vet, i så hög grad befordrar säv:l snygghet och sundhet som arbetets nåra fullbordande, Men förmodligen anser lrätselnämnden det alldeles likgiltigt om let blir den nu lefvande generationen eller någon efterkommande, som först får gagn af len beslutna torganläggningen. Om de landtmän, som kunde vilja på jernvägen tillföra staden lifsförnödenheter, finna vägen uppför Barnhusgatan och Drottninggatan till Höorget för besvärlig, eller om de på det edan öfverfulla torget icke finna nåson plats, har drätselnämnden troligen ngenting emot, att de sianna hemma, och om derigenom lifsmedlen i hufvudstaden hållas i högre pris än eljest kunde lifva fallet, och om jernvägen går miste om inkomsterna af en ökad trafik, detta lit är saker, som antagligen icke heller eky: ra drätselnämndens herrar ledamöter. Men för hufvudstadens invånare synes det ngalunda vara npågpn likgiltig sak att få komma i åtnjutande af någon fördel af de tora uppoffringar, som kommunen, d, v, 8. kommunens invånare, fått och få vidkännas ör de i sammanhang med jernvägsanlägglingen genom hufvudstaden vidtagna anordinoar. och det sekall hlifva agendan tet OL BT kr 0 At OL MO Rb KÖL fr LD) JA tl KN AA Lv AR AE RR FT JR DR FR ER Järn JA JR kr fd RF RR RV