Aftonbladet – 15 augusti 1866, sida 3

1 frestad att tro, det någon gammal kämpe Il vid namn Jem der blifvit satt i hög. Men I så är det icke. Jemshög är en förvridning ilaf Gemsjö, ursprungligen Gamsjö. -FolkI tron förklarar namnets tillkomst sålunda: YI En stor gam tog en gång en ko och flög I bort med den. Vid en sjö slog fågeln ned och förtärde hälften af sitt rof, deraf Gamsjö. Ett stycke längre bort åt gamen ed den andra hälften af kon, och stället fici namnet Gammålstorp, nu Gammielstorp. Bland märkliga saker i Jemshög finner man äfven ett museum. Ett konst-historiskt, antiqvitets, kuriositets och tafvelmuseum I midt i skogen. Det är på egendomen Lilla Holje, der en hel våning upptages af lem(ningar efter den stora Julin-Dannfeldtska samlingen. Der får man se holländska taflor, kinesiska porsliner, utmärkta antiqviteter och intressanta kuriosa. En kuriosasamling har dock något vanskligt med sig. Här ser man Napoleons hår, men då kommer alltid den tanken: Hvem vet om det inte vuxit på en af hans trosskuskar. Se der är Voltairös pennknif. — Kanske snarare hans betjents. Se här ett stycke af Bastiljen. — Kanske också en bit af konung Ludvigs palats, Vi ha i en af våra betraktelser nämnt att Blekinge är ett fattigt land. Detta gäller också i allmänhet; men det finnes i vestra RR många: byar, som nästan uteslutande bebos af förmögna bönder. 1 Jemshög ser man öfverallt präktiga gårdar, som man skulle kunna tro vara befästade, ty uthusen äro byggda af sprängda gråstensblock och se på afstånd respektabla ut. Boningshusen äro stora och rymliga, innehållande, utom hvardagsrummen, en praktvåning, som det är bondens stolthet att visa för sina gäster. Kom låt oss besöka en af dessa gårdar. Deruppe i skogen skymta åar fram mellan björkar och aspar. Utanför boningshuset är en liten trädgårdspark anlagd, och der stå blommornai sina parterrer och nicka sitt välkommen åt oss. Vi stiga in i hvardagsstugan och finna der familjen samlad: Värden, en ståtlig bonde, klädd i kortjacka enligt ortens bruk, kommer emot oss med ett hjertligt välkommen. Mor sjelf räcker oss också handen, men skyndar derpå att draga upp rullgardinerna i helgdagsrummen, dit vi bjudas att stiga in. Vi talade nyss om praktvåning, och det var just rätta ordet: Salens väggar äro målade af — Bengt Nordenberg. På ena väggen är gården afbildad, de andra upptegas af landtliga scener. I hörnen stå de fyra årstiderna. Mahognymöbler, kristallkronor och präktiga speglar! Ar det den svenska bondens så högt prisade enkelhet? Värden ser med leende min vår förundran och för oss till sängkammaren. I medaljonger sitta der Sverges regenter, från Gustaf I tilloch med Oscar I — också målade af Nordenberg. De värda konungarne tyckas le åt vår förvåning, att finna dem målade i oljefärg på väggarne i en bondes -eängkammare. Vi stiga in i förmaket och slå os3 ned i resårsoffan. Allt är comme il faut. Stereoskop, album och gravyrer. Man känner en tryckande luft, alldeles som om man vore i staden. Nr till godo ett glas sherry?, säger vår värd. Sherry och tårtor! O, gamla ölstånka, hvart har du tagit vägen? Du ligger helt säkert i någon skräpvrå och gråter öfver de förändrade tiderna. De dagar, då du tronade på bordet, äro längesen försvunna, och snart återstår af dig blott en sägen. Vi vilja egna en tår åt ditt minne. Skål! Furustolarnes, de omålade bordens, de rosiga skåpens, dalkarlsklockornas och ölstånkornas tid är förbi. Någon tid ännu och bondens dräng skall i glacthandskar och frack odla jorden. Och hvad är orsaken till all: fessa stora förändringar? Jo, det är jemlikhetsprincipen, som arbetar utan att komma längre än till — ytan; det är nemligen den falska principen, som tror sig segra genom att göra alla ytor lika blanka. yxen på landsbygden gör samma intryck, som om man skålle betrakta ett idylliskt landskapsstycke med en galanteributik i midten. Lät oss derför lemna den och ännu n gång kasta oss i den oblandade naturens sköte, innan vi lemna Jemshög och Blesinge. Vi ströfva öfver bergen upp till Valhall och skåda från den branta ättestujan ner i sjön, som dernere breder ut sin plåa duk mellan björkdungarne. Måhända var en hedning från samma plats störtat ig utför berget, för att vara säker på en lats i Odens salar. Hederliga hedning! Det vore värdt att följa ditt exempel —om cke gudarnes hemvist vore stängdt för dina rekliga efterkommande. Från Valhall skynda vi fill sjön Halen, vars många ögrupper göra den lik Mälaen i smått. Det var vid Halens strand en Me våra skalder sjöng: Du undersköna dal! o säg, Du skogens sköna brud, Hvem ställde hit dig i min väg? Hvem gaf dig denna skrud? Vid glittret af din bölja blå, Bland dina dunkla trän, Jao kunde uti drömmar stå