Aftonbladet – 15 augusti 1866, sida 2

ord. Jag är mycket trött, söta Cyntia? — nu talade hon, mildt och vänligt som alltid och jag v.t knappt hvad jag säger. Om jag talar ovänligt till dig, såbry dig ej derom.? Cyntia svarade icke straxt; men efter en liten stund sade hon: Tror du att jag kunde vara till någon bjelp om jag följde med dig tillbaka? Jag kunde gerna gjort det i går, och eftersom squiren ej ännu läst mitt bref, så undrar han ej på att jag kommer. Och jag höll alltid af Osborne, jag också — på mitt sätt — det vet du ju.? 3 Ja, men jag vet ej om du bör fara dit — det är så svårt att säga?, svarade Molly, som ej riktigt försted af hvad skäl Cyntia erbjöd sin hjelp och minst tänkte på att det skedde blott af en ögonblickets ovaraktiga impuls. ?Pappa förstår den saken bäst. Jag tycker ej att du skall resa till Hamley, men rätta dig ej efter min tanke i det fallet; jag säger blott hvad jag i ditt ställe helst skulle önska.? Det vore lika mycket för din skull, Molly, som för någon annans?, sade Cyntia. Ah! Nej, då skall du icke göra det. Jag är trött nu för det jag sofvit blott ett par timmar på hela patien, men i morgon är jag nog uthvilad, och jag vill ej att du för min skull kommer till Hamley, då der är så sorgligt som nu.? Som du vill då!? sade Cyntia, nästan glad att hennes obetänkta anbud afsloge, ty hon kunde ej sedan låta bli att tänka: ?det skulle ändå varit bra obehagligt att komma dit just nu.? Molly reste således ensam tillbeka till Hamley, undrande huru squiren skulle vara till mods nu, undrande hvad upptäckter han gjort bland Osbornes papper och hvad beslut ban fattat. (Forts.)