när ingen ny lag mig veterligen under tiden i ämnet utkommit, att samma rörelse, grundad på samma rättigheter, utöfvad af samma person och på samma tid, hvilken i Febr. ansågs laglig, redan i Juni af samma domare belägges med böter? Derom torde endast k. öfverståthållareembetet kunna upplysa. Väl kunde medborgaren anses hafva rättighet att kräfva att, när olika åsigter i lagskipningen göra sig gällande, åtminstone någon tid unnas honom att derefter inrätta sig, enär hela hans ekonomiska bestånd mången gång kan vara beroende af denna vederbörandes olikartade uppfattning af författningarnes innehåll — och hvad mig beträffar, kan för mina vedersakare intet vidare återstå att önska, sedan min dagliga inkomst blifvit mig fråntagen och jag nödgats till mina borgenärer afträda min egendom; men åå medborg. ren icke ens begär ett sådant billigt afseende på hans vara och icke vara, utan — såsom händelsen var med mig — den omtvistade rörelsen alldeles upphör omedelbart efter sedan till hans kunskap kommit att öfverståthållareembetet i en skrifvelse till handelsoch ekonomikollegium skulle hafva ogillat de af detta kollegium utfärdade resolutioner för rättighetsinnehafvare att begagna föreståndare eller biträden vid utöfvandet af sin rörelse; så kan med skäl frågas, om han på ett loyalare sätt kan älla sig myndigheternas föreskrifter till efterrättelse? Ingen lag och ej heller någon från en förut vanlig afvikande tolkning af lagen lärer väl dessutom kunna tillerkännas någon retroakiiv verkan, och jag har således största anledning ätt anse mig i allo hafva uppfyllt mina pligter, och den största tillförsigt att k. hofrätten på dessa grunder ogillar polisdomstolens dom. Slutligen anhåller jag ödmjukeligen att ytterligare få inkomma med yttrande till mitt försvar. Stockholm den 6 Juli 1866. Carl Adolf Boström.?