Aftonbladet – 14 augusti 1866, sida 3

embetet sjelft, hvilket genom poliskammsren utfärdat just de frejdbetyg åt ?biträdena?, på grund af hvilka dessa sedan al kollegium erhållit tillstånd att såsom ?biträden? förestå utskänkning. Då öfverståthållareembetet under så dana omständigheter utfärdade sin kun. görelse, hyste man den förhoppning, i fråga om de nu sent omsider upp: dagade olagligheternas beifrande, att sö mycken billighet skulle iakttagas, att de I personer, hvilka i god tro på sin rätt innehade förhyrda bränvinsrättigheter, åtminstone icke genast efter kungörelsens utfärdande skulle dragas inför polisskranket, dömas för ett lagbrott, som icke de, utan myndigheterna sjelfva föranledt, samt utan lemnadt rådrum att ordna sina ekonomiska angelägenheter beröfvas ett yrke, hvilket de ansågo sig lagligen ha förvärfvat. Ett dylikt undseende lärer äfven i allmänhet ha visats, men i enstaka fall hade åklagaremakten gripit in samt föranledt rättegångar och bötesansvars ådömande. Vi redogöra här för ett mål af denna beskaffenhet, deraf man får en inblick i hithörande förhållanden och finner i huru hög grad myndigheterna sjelfva bidragit att främja de åtgärder, som numera bestraffas såsom lagöfverträdelser. Af ett protokoll, hållet hos öfverståthållareembetet för den 3 sistlidne Februari, inhemtas till en början, att stadsfiskalen Silfverspar;e låtit inkalla till poliskammaren distillatorn Carl Adoi? Boström, hvilken vid denna tid hade bränvinsmagasin i huset n:r 17 Wolmar Yxkullsgatan, med yrkande om ansvar å Boström för olaga utskänkning. Boström blef emellertid då från allt ansvar frikänd. Men några dagar efter ofta omnämnda kungörelses utfärdande, eller den 14 Juni, blef Bor ström åter inkallad till poliskammaren, likaledes af hr Silfversparre, hvilken nu å Boström yrkade ansvar derför, att denne utöfvade rörelse på rätfigheter, hvilka han mot en summa af 1500 rdr årligen förhyrt af vinskänken Eric Josef Blag. Nu dömdes Boström att betala ett betydligt bötesbelopp, ehuru han, af Blag underrättad om den efter den 26 Maj olaglig förklarade transaktionen dem emellan, den 2 Juni till honom återställde de handlingar, på hvilka uppgörelsen grundats. Boström hade så mycket mindre skäl att ana, det hågon olaglighet af honom begåtts, sonii Uppgörelsen mellan honom och Blag skett genom en af handzclskollegii egna tjenstemän. Vi kunna spara oss all vidare redogörelse för h.ad sm i detta mål förekommit hos oliskammaren. Deremot anse vi 0ss höra sin helbet meddela den besvärsskrift i målet, hvilken Boström ingifvit till Svea hofrätt. Denna lyder sålunda: i Till K. M:ts och rikets Svea hofrält ! Undertecknad får härmed ödmjukligen hos k. hofrätten anföra besvär öfver den dom, som i hedan refererade mål öfver mig afkunnats af öfverståthållateembetet för polisärender uti pohisdomstolen den 21 Juni d. å: Sedan stadsfiska!en Silfversparre i n rapport af den 14 Juni å mig yrkat ansvar för det jag från d. 1 Okt. förl. år skulle hafva i huset n:r 17 Wollmaryxkullsgatan utöfvat olaga utskänkning af spirituösa drycker, har öfverståthållareetnbetet d. 21 samma månad, såsom af hosföl jande handlingät synes, afkunnat den dom att jag, änskönt kunnigt och bevisadt vore att jag, på grund af från öfverståthållareembetet erhållet frejdebevis och af handelsoch ekofiomiekollegium utfärdad resolution, undfått tillstånd at förestå E. J. Blags bränvinsutskänkningsrötelse, skulle för det jag utöfvat denna rättighet beläggas fhed böter till ett belopp af sammanlagdt 110 rdr rmt. Detta utfall af domen är 8å tnycket mera oväntadt och orättvist, som det icke kan vara k. hofrätten obekant, huru dessa arrenden afmtskänk ningsrättigheter hittills betraktats, och huru de af myndigheterna gillats och genom laga handingar stadfästats. Icke nog med att handelsoch ekonomikollegium hvarje halfår utfärdat resolutioner, deruti rättighetsinnehafvare tillåtits åta andra personer förestå deras rörelse, och att Sfverståthållareembetet för dessa utfärdat, nödige ansedde, frejdebevis, det är äfven konstateradt tt högre skatt blifvit rättighetsinnehafvare påagd till följd deraf, att hans rättighet varit utarrenderad, och denna högre beskattning har vid j anförda besvär just på ofvan antydda, af pröfningskomiten anförda, grund blifvit af kammarrätten stadtästad. Häraf framgår otvifvelaktigt att vederbörande myndigheter ej allenast tillått, atan fastmer uppmuntrat till arrenderandet af atskänkningsrättigheter, hvilket förhållande en öljd af år fortgått och föranledt ej allenast mig, itan äfven många andra, som likaledes valt oränvinsförsäljningen till yrke, att i förlitande vå det rättmätiga af det, som sålunda af mynligheterna gillats, ingå kontrakt med rättighetsmnehafvare, som icke sjelfva kunnat eller velat utsfva sin rörelse, att för längre eller kortare tid sfvertaga densamma mot en öfverenskommen yra. Såsom närslutna afskrifter närmare upplysa, 1ar jag dessutom med en tjensteman inom hanlelsoch ekonomikollegium uppgjort den affär, wars laglighet nu ifrågasättes, och till honom fverlemnat den första summa, jag för rättigheernas förhyrande hade att till Blag erlägga ), ch jag arser mig ännu icke ega rätt att förutätta att just han skulle vara den enda inom letta embetsverk, som sväfvade i okunnighet om lagligheten af sådana transaktioner, för såvidt sfverståthållareembetets sednare afgifna tolkning MU författningarne skulle anses vara den rätta, och förhyrandet skulle -kunna kallas olagligt. För att ytterligare styrka mig i denna företällning, som jag fortfarande anser vara riktig, itt jag befunnit mig i min goda rätt, behöfdes nappast det bevis på att samma åsigt gjort sig sällande äfven inom polisdomstolen, hvilket kan nhemtas af de handlingar i ett derstädes mot nig den 3 Febr. detta år utageradt mål, hvaraf ag här bifogar afskrifter. Af dessa handlingar ramgår att jag då icke ansågs begå något lagtridigt genom utöfvandet af den utskänkningsörelse, för hvars bedrifvande jag af samma nyndighet den 21 Juvi bötfälldes. Det i protoollet af den 3 Febr. omnämnda andra mot mig polisdomstolen anhängiggjorda mål, hvilket lock sedermera icke fullföljdes, rörde nemligen n förment förseelse af mig, bestående deruti att ag ej skulle hafva å skylten utsatt ordet Utkänkning?, hvilket jag icke förstod vara behöfigt, då jag afyttrade spirituosa endast till afremtning. Det på grund deraf af mig inlemade och i min försvarsskrift af samma dato sberopade intyg hade följande lydelse: På begäran få undertecknade intyga att skylarne till bränvinsmagasinet å Wollmaryxkullssatan n:r 17 varit och äro af följande beskaffenet. och innehåll: