Aftonbladet – 13 augusti 1866, sida 2

STOCKHOLM den 13 Aug. Frankrikes ställning till fredsfrågan. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 10 Augusti. Man börjar mycket sysselsätta sig med Frankrikes förhållande, då detta land, efter att att ha samtyckt till fredspreliminärerna i Nicolsburg, efteråt företager sig alt göra svårigheter och begära ersättningar för P:eussens annexioner i norra Tysklafid. Inom politiska kretsar förklarar man på följande sätt denna omsadling af kabinettet i Tuilerierna. Herr Benedetti skall under sin vistelse i Wien vid de underhandiingar, som föregingo preliminärernas afslutande, ha förklarat, att kejsar Napoleon sökte förhindra preussarnes intåg i Wien, frånskiljan et af en provins från Österrike och Sachsens styckning. I fråga om Preussens annexioner i norr skulle Frankrike anse frågan sväfvande, utom så till vida att det preussiska områdets bringande i sammanhang genom vissa annexioner blef faststäldt. Men under de direkta underhandlingar mellan Preussen och Österrike, som sedermera egde rum i högqvarteret, skall grefve Bismarck ha gjort anspråk på det österriska Schlesien för Preussen. Då de österrikiska fullmäktige vägrade gå in härpå, skall han ha förklarat att Preussen icke skulle inför sin segerrika armå kunna försvara, att både Österrikes och Sachsens integritet bibehölles, så framt icke Österrike samtyckte till att hela återstoden af norra Tyskland införlifvades med Preussen. Österrike gick in härpå, såsom vanligt gifvande sina bundsförvandt r på båten. rönkrike skall. nu. påstå, att denna öfverenskommelse mellan Preussen och Österrike skulle ha blifvit uppgjord ome delbart utan Frankrikes vetskap och bifall. Detta skall vara utgångspunkten för de anspråk, som franska regeringen nu börjar grunda på Preussens annexioner. Man försäkrar, att sistnämnda land svarar härpå med fasthet och icke skall skygga tillbaka för ett nytt krig, ifall Frankrike, enligt hvad ryktet velat veta i några dagar, verkligen skulle såsom ersättning göra anspråk på en del af Rhenprovinsen (Saar linien med Trier) samt Pfalz med Mainz. Låtom oss hoppas, att dessa pessimistiska förutsägelserieke skola gå i fullbordan samt att uppoffringarne för ett nytt krig med Frankrike skola besparas oss genom den vishet och moderation, på hvilka kejsar Napoleon alltid hittills visat of! Förslaget till aliiansfördrag mellan Preussen och dess bundsförvandter i norra Tyskland har blifvit offentliggjordt i tidningarne. Det formulerar endast genom ett fördrag de förpligtelgen som redan äro en följd af det förbund dessa stater ingingo med Preussen före kriget på grundvalen af förbundsreformen af den 10 Juni. Artikeln 1 handlar om en offoch defensiv-allians för ömsesidig garanti för områdena. En konstitution skall utarbetas af de 17 staternas fullmäktige, hvilka skola för detta ändamål samlas i Berlin. Den skall sedermera underkastas diskussion i det parlament, som de allierade -regeringarne förbinda sig att inkalla på samma gång som Preussen, på grund af 1849 års kejsarrikes vallag. Genom den vigtiga fjerde artikeln ställas de allierades trupper under konungens af Preussen befäl. Alliansen är afsluten för ett år, så framt icke förbundskonstitutionen dessförinnan blir antagen. Detta förslag har icke meddelats Sachsen, med hvilket land särskilda vilkor skola uppgöras. Alla fullmäktige från södra Tyskland ha ankommit till Berlin, utan att vara inbjudna dit. Underhandlingarne med dessa stater, och sannolikt med hvar och en af dem särskildt, skola ofördröjligen begynna. P. S. I dag har val försiggått till president och vice president i representantkammaren. Kammarens prjdent under många år, Grabow, som är hofvet misshaglig, har före valet undanbedt sig att bli vald. Man hade å den gammalliberala sidan föreställt honom, att hans val skulle vara hinderligt för partiernas försoning. Vid presidentvalet röstade härefter 154 medlemmar af framstegspartiet och venstra centern på Forckenbeck, 134 konservativa på Arnim-Heinrichsdorf, 24 gammalliberala på Schwerin, 17 af venstra centern på Gneist samt 2 på Grabow. Då ingen absolut majoritet erhölls, måste man skrida till omval å de tre, som erhållit de flesta rösterna, hvilket gaf följande resultat: SS ENDRE SKER SK SS SNS ST