Aftonbladet – 11 augusti 1866, sida 3

Allt tyder på, att så snart denna afresa egt rum, betydelsefulla demonstrationer komma att göras af befolkningen i Rom. Att N. D. Allehanda med stor begärlighet omfattar hvarje anledning att straxt före riksdagsmannavalen angripa bankdirektören Wallenberg, det kan man lätt fatta, då man erinrar sig att just Allehandas redaktör personligen genom anförda klagomål lyckades vid sednaste riksdag utestänga hr W. från plats i borgareständet, dit han blifvit kallad af hufvudstadens valmän, och då man tillika ihågkommer den hätskhet, hvarmed N. D. Allehanda angripit hr W. derför att han icke låtit i nämnde tidning annonsera åtskilliga ångbåtars turer. Men att Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning, som icke af någon partihätskhet kan drifvas till att anfalla hr W., kunnat föranledas att medverka till den agitation, som den protektionistiska sidan nu gerna skulle vilja resa mot honom, då några formella skäl till hindrande af hans val icke mera finnas, det synes oss hart nära oförklarligt. Då dessa angrepp varit föremål för samtal och ådragit sig någon uppmärksamhet, anse vi oss böra, med ledning af hvad som blifvit genom särskilda uppsatser i de olika tidni garne framlagdt för oftentligheten, redogöra för sjelfva sakförhållandera, den derpå mot hr W. grundade anklagelsen samt elutligen det svaromål hr Wallenberg afgifvit. Ea insändare i A. B. för den 23 Juli med signatur ?Kli? beklagade sig öfver försäljningar på auktion af vågattester flere stycken i ett klubbslag och allt för stora dy lika i ett klubbslag. Den insändarens uppgifter voro, såsom vi erforo, dels oriktiga, dels öfverdrifna. Men han hade dock för afsigt att få den frågan diskuterad, huruvida en panlinnehafvare kan anses berättigad att uli eit klubbslag låta utropa och försälja på auktion hvad som blifvit under en förbindelse pantsatt. Denna fråga kan ju ses från olika sidor och en mängd biomständigheter, olika för hvarje fall, torde göra det omöjligt att uppställa någon allmänt gällande regel. Hvad man dock med all visshet kan avtaga som regel är, att om lånetagare ej beklagar sig öfver det behandlingssätt han aflånegifvare fått röna, så bör publiciteten undvika att opåkalladt intränga i enskildes affärer, ty det är svårt att i så fall bestämma hvar gränsen ligger och det är icke lätt att tänka sig, hvarthän det skulle leda, om alla de lånefrågor om hvilka lånetagare och lånegifvare icke tvista, skulle kunna utgöra föremäl för diskussion, beklagande och klander i tidningarne. En annan ins. T-t i A. B. för den 26 Juli klagade, att han ej af stadsmäklaren Hierzeel fått önskade upplysningar, hvilken klagan hr Hierzeel i A. B. den 28 Juli förklarade vara osann och obefogad. I A. B. för den 25 Juli hade vi redan, efter att ha sökt få reda på förhållandet, upplyst alt en depositionsattest å 1840 tons jernvägsskenvor blifvit redan den 21 Juli, således 2 dagar förr än CKlis4 insända artikel fäste uppmärksamhet på frågan, försåld i ett klubbslag och att vi ej funno detta klandervärdt, enär vi ansågo hvarken nödigt eller nyttigt för någon at parterna att annorlunda förfara. Vi uttalade jemväl den åsigt, att det omöjligen kan eller bör förmenas lånegifvare att under ett klubbslag låta å auktion försälja allt hvad som blfvit för en förfallen skuldsedel pantförskrifvet. Så stod frågan, hvaraf läsaren finner att en af de af våra insändare öfverklagade försäljningar den 21 Juli försiggått. Uti G. H. T. för den 27 28 Juli behandlas denna fråga nästan på ett sätt som om den skulle vara ett nidingsdåd. Många af oss togo för gifvet, att en redaktion, som till öljd af sin bestämmelse och ställning är i tillfälle att inhemta alla nödiga upplysningar angående handelsoch afftärekutumer, hade sig bekanta några märkliga biomständigheter, om hvilka den ännu icke ville yttra sig. Vi ha derföre väntat att omsider få se anledningarne till den ofantliga bitterheten och det storartade i anloppet träda i dagen; men ha väntat förgäfves att få se någonting som kunde rättfärdiga en sådan våldsamhet. Utfallen mot hr W. blefvo naturligtvis begärligt upptagna i D. A. för den 30 Juli med ätskilliga mustiga till.gg. Till vår öfverraskning funno vi påföljande dag cen 31 uti D. AÅ, en reklamation af ombudet för Gellvara bolag (hvilket var lånetagaren), deruti upplyses: vatt före auktionen (och således före frågans upptagande i någon tidning), den öfverenskommelse blifvit välvilligt träffad och sedermera bekräftad, att, såvida den blifvande köpeskillingen inom Augusti månads elut af hypotekets egare godtgöres, de inköpta rails komma att af honom återställas. Häraf följer att någon vinst af den före efter upprepade gånger gäldenären erbjuden omsättning af en för månader sedan förfallen skuld, verkställda försäljning icke varit hvarken af fordringsegaren eller köparen beräknad. Till följd af framställd uppmaning meddela vi efter Göteborgs-Posten hr Wallenbergs till G. H. T. afgifna svaromål och utredning af saken, hvarvid vi likväl reservera oss mot de deri förekommande skarpa omdömena om Handelstidningens redaktör personligen, emedan vi äro fullkomligt öfvertygade om nämnde redaktörs rättsinta karakter och sanningskärlek, och derföre måste antaga att han blifvit missledd genom hvarjehanda enskilda framställningar, som icke framstått i det offentliga. Till Redaktionen af Göteborgsposten! Red. af Göteborgs Handels. och Sjöfartstidning har uti sitt blad för d. 27 sist). Juli uppgifvit, att jag för Stockholms Enskilda Bank i akt och mening att tillskynda detta bankbolag och mig sjel: en orättmätig vinst genom auktion låtit försälja en depositionsattest å ett parti jernvägsskenor på ett sätt, som red. benämner kränkning af annans rätt. Fakta äro: att Gellivara bolag vid en lastageplats (icke jernvåg) i Norrland hade