Aftonbladet – 11 augusti 1866, sida 2

Det preussiska trontalet. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 8 Avgusti. Våra kamrar öppnades sistl. söndag med ett egendomligt trontal. Med ettförbehåll samt och knapphändigt uttryckssätt lemnade det de vigtigaste framtidsfrågorna ovidrörda. Krigsframgångarna omnämnas med moderation, ja till och med blygsamhet, men talet låter tydligt förstå, att den blodiga segerns frukter ännu återstå att skörda. Hela talet har karakteren af någonting ofullbordadt, hvilket också betecknar situationen. Många tro, att freden skall bli ett vapenstillestånd af större eller mindre varaktighet, samt att den verkliga tyska enheten skall kosta ytterligare strider, om också icke i sjelfva Tyskland eller med Österrike, likväl i alla händelser med utlandet. Det anmärktes äfven allmänt, att trontalet ej allenast icke innehöll den vanliga frasen om det goda förhållandet till de utländska makterna, hvilket dagen efter ett krig lätt skulle kunnva förklaras, utan äfven att icke en gång förbundet med Italien eller den franska bemedlingen vidrördes med något enda ord. 1 Paris har detta gjort lett obehagligt intryck. Man tyckes alldeles ha förbisett, att Preussen just icke hade att fägna sig åt Frankrikes välvilja, samt att det icke var nämnda lands skuld, att Venetiens afträdande den 5 Juli icke beröfvade Preussen frukterna af dess drabtningar och segrar. Preussen kunde icke berömma Frankrikes inblandning, hvilken omintetgjorde besittningen af Sachsen, och att talet icke framhöll den betänkliga sidan i det 8. k. franska förbundet, är lätt förklarligt. Äfven det ställe i trontalet, som handlar om den inre konflikten, kunde ha varit tydligare. Regeringen medgifver, att tillståndet varit olagligt de sista åren och att hon derföre vill begära en indemnitetsbill. Men på samma gång förklaras det, att ministeren varit af ställningens tvång nödgad att regera utan budget. Härmed är således icke den ringaste garanti gifven, att icke regeringen åter skall handla på samma sätt under enahanda omständigheter. Motsatsen är tvärtom tydligt nog antydd. Blott en mycket stark rosenröd optimism kan derföre hängifva sig åt hoppet, att den inre konflikten är varaktigt bilagd. Den ministeriella pressen gör dessutom sllt hvad hon kan att åter frondligt nedslå de förhoppningar, som möjligen kunna uppstå i detta afseen: de. Icke desto mindre har trontalet i sin helhet gjont ett ingalunda ofördelaktigt intryck till och med inom liberala kretsar. Man har uppfattat det såsom åtminstone ett försök att gå till mötes beh vill icke, att let skall sägas, att framstegspartiet icke å in sida gjort allt hvad som skulle kunna öjliggöra en försoning. BSessionens vidare lopp skall visa, om regeringen begriper