Aftonbladet – 10 augusti 1866, sida 3

Ångslupsmanövrer. Under ofvanstående rubrik innehåller N. D. A. i går en a tikel, hvari vi tll alla delar instämma. På sednare tiden har man ganska ofta haft anledning till klagomål öfver det sätt, bvarpå de små ångsluparne manövreras, och hvarigenom ofta nog allvarsamma tillbud till olyckor genom båtförarnes vårdslöshet eller okunnighet inträffat. Vi anse det derföre af nöden att päpeka detta föriällande, på det rättelse derutinnan må vinnas, innan någon större olycka inträffar. Det var ej längesedan, säger N. D. A., som vi hade att anmärka åtskilligt emot de ångslupar, som lägga till vid Köttorget. På Saltsjösidan tillgår det på ett betänkligare sätt, isynnerhet hvad manövern med båtarne beträffar. De passagerare, som medfölja, äro dervid månsa gånger utsatte för den ögonskenligaste lifsfara, ehuru flere af dem vid sina färder på ängsluparne oftast ej kunna inse i hvilken fara de ibland sväfva. Vi hafva många och svåra anmärkningar att framställa emot ångslupsbefälhafvarne, isynnerhet de under måltidstimmarne anländande s. k. tafbylarne och detta vid begge bolagen, såväl Stockholms ångslupsbolag som Unionen. Vi skulle ej hafva framställt dessa anmärkningar, såvida de ej grundade sig på kända fakta och kunna bevittnas af en mängd personer. Tidningen erinrar derefter om ätskilliga på de sista veckorna omtalade kollisioner af mer elle: mindre allvarsam beskaffenhet mellan äångstuparne och flere af de större ängfartygen, och anför slutligen ewut alldeles färskt exempel från i onsdags. Då ångfartyget Egir k. 4 10 f. m. anlände från Waxholm för att lägga till vid Gustaf III:s staty, företogo sig tvenne ångslupar, Hedvig och Swömkarlen, att tacka ut från bron rätt förom den anländande Egir, oaktadt den sednare tvenne särskilda gånger blåste i hvisselpipan som varning. Det oförsvarligaste af allt var dock, att båda ångslupsbefälbafvarne riktade sina blickar ät land (der ingen fara botade dem) i stället för att se sig om ak terut, om något föremål kom i vägen för dem vid backningen. gir fick naturligtvis genast stopp och full maskin back, hvilket dock ej hindrade, att dess förstäf inträngde emellan suntältstöttorna på Hedvig, som var närmast, och böjde desamma. Oaktadt passagerarne på Egir ropade och skreko åt Hedvig att ej backa, vände dess befälhafvare ej på hufvudet, förrän stöten inträffade i närheten af hans venstra öra och han blifvit uppmärksamgjord på saken genom de hals öfver hufvud från aktern till fören flyktande passagerarne på ångslupen.t Befälhafvarne å ängfartygen Hernösand II, Sten Sture, Alexander v. Humboldt och Söderhamn, hvilka alla varit utsatta för sådana minst sagdt oförsigtiga manövrer från mötande ängslupar, ha dels anmält förhållandet hos vederbörande direktioner, dels velat genom tidniogarne fästa allmänna uppmärksamheten derpå, i hopp att rättelse s-lunda skall vinnas, så att man ej må behöfva afvakta inträffandet af en katastrof eller större olycka för så lan rättelses åstadkommande, såsom händelsen här i hufvudstaden varit i åtskilliga andra afseenden.