Aftonbladet – 10 augusti 1866, sida 3

Nästa ransakning utsattes till lördagen den 2; Augusti. Samuel frågade om han finge ställs borgen för att slippa blifva häktad; — men det förvägrades. Han blef genast afförd till läns cellfängelset i Jönköping. På hustrun tycktes mannens häktande ingenting inverka. — Nyköping den 8 Aug. Den för mord å sin hustru häktade förre banvaktaren Eriksson gjorde, då han natten till den 3 dennes af fånggevaldigern Lund forslades från Daga härads tingsställe i Gåsinge by till cellfängelset i Nyköping, ett försök att fly. Enligt order skulle fången, fängslad med haändoch fotbojor, fort skaffas till tinget, som började i Gåsinge, och uetogs han för sådant ändamäl af gevaldigern klockan 1 på natten från cellfängelset samt aflemnades till kronobetjent i Gåsinge klockan 10 förmiddagen. Efter tingets slut anträdde gevaldigern hemresan klockan 10 på aftonen, då han, i anseende till häradshäktets dåliga beskaffenhet, icke vågade der förvara fången. Kommen till torpet Stensätter i Ludgo socken, fann gevaldigern nödigt att stanna, för att dels beta hästarne, dels förskaffa sig, skjutsaren och fången några timmars hvila; men som åboen å tensätter förut gilvit nattqvarter till åtskilliga personer, anvisade han en närstående hölada till hvilplats för gevaldigern och dennes följe. Fången tillsades att taga plats i ett af ladans öfre hörn, skjutsaren lade sig tvärs för dörren och gevaldigern sjelf satte sig halflutande i dörröppningen. Uttröttade af tvenne nätters vaka, slumrade de två sednare in; men gevaldigern, mycket lättsöfd, blef plötsligt väckt af skjutsarens rop: Han ä sin kos! Klockan var då omkring 3 på morgonen. Spaningar efter rymmaren börjades. genast, och snart tyckte sig skjutsaren i en skogsbacke förnimma rasslet af fångens fotbojor. Han ropar åt gevaldigern hvar den förlupne var att finna samt springer förut efter ljudet. Som fången likväl befanns med pistol riktad mot honom, kastade han sig ned på marken och varnade den framilande gevaldigern att akta sig för skottet. Gevaldigern ropade då, att pistolen icke var laddad, i förmodan att fången derför skulle låta bli att skjuta; men kommen några steg nära honom, aftryckte han hanen, likväl utan annan päföljd än att knallhatten exploderade. Vid ingången i ladan nade gevaldigern aftagit bältet och lagt detta med den isittande pistolen under sätet i vagnen, som stod utanför. Detta förklarar huru fången cunnat åtkomma vapnet. Att denne icke under remresan var försedd med de i förpassningen öreskrifna handbojorna, härledde sig deraf att zevaldigern lyssnat till fångens anhållan att lerifrån varda befriad, enär de gjorde honom smärta.