Aftonbladet – 10 augusti 1866, sida 3

I eg rt 0 er andra gången vräkt derur och begat sig åter till föräldrarnes hem, der hon vistades några dagar, tills föräldrarne af sin husbonde förbjödos att hysa henne, emedan socknen ej ville åtaga sig att uppfostra barnet hvarmed hon var hafvande. Pigan hade då gått från stuga till stuga och bedit om herberge; på somliga ställen hade hon genast blifvit afvisad, på andra vistats några dagar, men blifvit afvisad sedan jordegare och socknemän fått reda på hennes tillhåll, allt af: fruktan för barnuppfostringsbidraget. I backstugan Grönäng på hemmanet Lids egor hade hon sålunda vistats två dagar, då Samuel och hans hustru kommit dit och hustrun utkastat den vid tillfället frånvarande pigans kläder och förbjudit folket i stugan att hysa pigan. Under dessa den arma varelsens vandringar hade hon flera gånger besökt Samuel och bedt honom skaffa henne tak öfver hufvudet. Hvar hon kom hade man frågat henne hvem som var far åt hennes foster. Hon hade oftast gifvit undvikande svar och bland annat sagt: pengat och lockelser (löften) gör att jag tiger, men blir barnet vid lif, skola ni nog få veta det.? För sina föräldrar och på ett par andra ställen hade hon uppgifvit Samuel såsom den sannskyldige och sagt att han lofvat henne ett tusen daler och säd och potater, blott hon kunde tiga, ty annars vore de olyckliga båda två. På böndagen om aftonen (den 8 Juli) hade hon på bygatan träffat fem drängar och bedt dem följa med henne till Samuel och vara vittnen, då hon ville hafva honom att bekänna samt taga löfe af honom om herrberge och det understöd han lofvat henne. De följdes åt och kommo dit klockan 11, då Samuel vid deras bultande öppnat och, sedan han fått veta hvem det var, tillsagt pigan att tidigt följande morgon möta honom i kalfhagen. På morgonen den 9 Juli hade Samuel kommit till Grönäng och sökt men ej träffat pigan, samt yttrat i vrede (förmodligen öfver hennes tillgörande aftonen förut): jag vet ingen annan råd än bära efter henne med en yx. Då Samuel aflägsnat sig, hade pigan inkommit i stugan och sagt att hon träffat Samuel, samt visat en tolfskilling, som han gifvit henne. Samma morgon, kort före ?daframål, hade Samuels arbetare ute på marken sett pigan möta honom, då hon nytert helsat: ?god morgon, Samuelsgubben?, och han svarat: är du redan så tidigt ute med ditt sqvaller?? Samuel och pigan hade derefter samtalat, som det tycktes i all vänskap, men så tyst att ingen af arbetarne hörde just hvad som sades. Pigan hade slutligen gått åt det håll der hennes lik sedermera påträffades, och Samuel hade följt arbetarne hem och lofvat dem att efter maten få taga sig hvila, men sjelf begifvit sig ut igen åt samma håll som pigan. Detta var sista stunden som något af vittnena sett pigan vid lif. Då arbetarne ef ter daframålet? återkommit till sitt arbete, hade Samnel också kommit dit ; men en af arbetarne bemärkte dervid att han nu var iklädd andra byxor än vid förra besöket. En annan af arbe: tarne hade under hvilostunden sett Samuel gå upp på öfra våningen i sitt hus, men icke bemärkt om han dervid ombytt kläder. Sedan pigan ingenstädes varit synlig på 14 dagar, lät hennes fader på söndagen den 22 Juli lysa efter henne i Hessleby kyrka. På eftermiddagen hade 50 å 60 personer beredvilligt samlats och spridt sig åt alla håll i skogen för att leta efter henne. På aftonen påträffades liket i en med tallbuskar och småskog beväxt hage, tillhörande Lids egor, och på tillrop samlades folket der alltmera. I hagen fanns hvarken väg eller stig. Samuel var en bland de första som kommo till stället. Han satte sig på något afstånd från liket och visade mycken likgiltighet. Då flera läto förstå sina misstankar på honom, bleknade han, men nekade och bibehöll sin antagna likgiltighet, icke ens yttrande något ord till deltagande öfver sin förjagade tjenarinnas olycksöde. Då någon yttrade till Samuel: ?Det är din piga; hvad skola vi göra vid det? hade han sva: rat: Det angår mig icke.? — Liket låg på en sakta sluttning med hufvudet uppåt. kroppen hvilande på ryggen med en lutning åt venstra sidan, venstra handen omfattande en mindre björk vid roten, högra armen böjd öfver kroppen, klädningen uppdragen till knäen, klädningeärmarne uppvikna, det ena benet rakt, det andra något krökt, håret på ena sidan lossnadt från hufvudet. Liket spred en olidlig stank af förruttnelse. Ingen vidrörde det. Innan folket skildes åt, uppmanade man Samuel att hemta liket bort. Slutligen lät han beqväma sig dertill, och följande morgon hade han låtit några personer bortskaffa liket i en likkista. Då det vältrades i kistan fanns hufvudet vara-skildt från kroppen, och detta jemte två lossnade halskotor lades efteråt i kistan. Fyra framtänder i öfra käken voro borta och en af dem hittades sedermera på platsen. Pigan hade alla framtänder i behåll medan hon lefde. Gräset på stället var svart, såsom af gammal förtorkad blod, der öfra kropps: delen hvilat, men ljusare der nedra delen legat. Der fanns intet hvarmed den aflidna skulle kunnat ha afhändt sig sjelf lifvet. Liket forslades på vagn till Lids gård, der Samuel tillsagt sina drängar att köra det till kyrkan och köra raskt undan. De hade satt af i traf. Liket insattesi en bod vid kyrkan. Genom den häftiga förninfer hade kadavret fallit än mera sönder, hvilet försvårat obduktionen; och lärer provincialläkarens utlåtande ännu ej afgifvits. Samuel hade kommit till kronofjerdingsmannen och anmält att hans pigas lik blifvit funnet. Han ville ej ensam fara till kronolänsmannen; fjerdingsmannen följde derföre med. Samuel var under vägen mycket ledsen och nedslagen. Samnels hustru — en liten spenslig qvinna af omkring 20 års ålder — blef nu inkallad. Hon tycktes vara mycket förbehållsam, ville ej erkänna att hon just hade något att beklaga sig öfver hvad anginge hennes mans uppförande, och kände ej till hans förhållande till pigan annat än genom sqvaller.. Hon hade två lefvande barn med sin man. Slutligen inkallades Samuel. Han nekade en: ständigt till all delaktighet i pigans död och att han stått i brottsligt förhållande till henne; men erkände dock att de tillsammans vaktat kolmilan och att pigan beskyllt honom hafva förfört henne samt att hustrun grälat på honom derför. Det var för att undvika hustruns gräl som han gått ut och gjort en rond kring sina egor morgonen den 9 Juli, medan arbetarne hvilade. Samuels prestbetyg, som upplästes, innehåller att han, född den 16 Juli 1837 i Pelarne socken, kom till Hessleby 1862 och ingick äktenskap samma år med sin nuvarande hustru; blef den 7 Januari 1864 dömd för första resan stöld, lefvat i oenighet med hustru och svärföräldrar och, oaktadt inför pastorsembetet erhållen varning, fortsatt dermed. Domaren uppmanade Samuel att stiga fram till bordet och lösa upp tvenne der liggande bylten, det ena innehållande den döda pigans hufvudskål, det andra den styfnade öfra delen af hennes klädning. En djup tystnad uppstod bland den tätt sammanpackade tingsmenigheten, och då i detsamma midnattsklockans tolf dofva slag ljödo fiån kyrktornet, var det hemskt att se den tilltalade stå der försagdt stirrande framför sig. Det syntes tydligt huru han arbetade med sig sjelf för att bibehålla sin hårdhet. Han ryckte på sig ett par gånger vid domarens förnyade uppmaningar att lösa upp byltena. Andtligen, då domaren slog klubban i bordet och befallte honom lyda, gjorde han våld på sig, rusade fram och vek upp en flik af ena byltet. — Hvad ser du der?? frågade domaren. Ett hufvud, svarade den tilltalade med en röst som skulle uttrycka likgiltigher men var derföre så mycket hemskare. Hvems hufvud tror du det är?? — Hur kan jag veta det?? — Det är Anna Kristina Danielsdotters hufvud.? — Lika rädd var han för att upplösa det andra byltet. Dessa försök verkade dock intet till någon bekännnlse. Slutligen, sedan tingsmenigheten och parter fått aftrXda Aanh rättan Äfvorlagt hlaf Sarmaal Star