Aftonbladet – 8 augusti 1866, sida 3

1 1i sin tvärsäkra ton; ja, jag känner igen ho tinom; det är han der, som står på ändan. — Nej, invänder vaktmästaren, det är han son ristår i midten. — Misstag, min bästa herre : I förklarar Lundström, slående med handen pannan på Socrates går öfver... så här, sä Iger han, i det han med handen beskrifve Jen båge i luften till betecknande af de höga hvälfningen på den gamle vishetslära rens panna. Vaktmästaren, såsom en be llefvad man, säger icke ett ord mer, me en medlem af mitt sällskap närmår sig m bilden och läser namnet Socrates, som gan ska tydligt står inristadt på densamma Lundström gör härvid med gustayiansk 1e dighet en svängning på klacken, och ställe Isig sedan med lornjetten för ögat och han )den i sidan att beundra ett dörrstycke. I Nej, utbrister Andersson, nu få vi icke stanna här längre om vi skola hinna medc ångbåten. — Jag skulle likväl bra gerne vilja göra en liten titt i Gustaf IV:s rum också, säger Pettersson. — För oss till nye paviljongen! befaller Lundström vaktmästa ren. — Varen så goda, mina herrar, säger denne. Hvad Haga må hafva vunnit på de un: der sednare tider derstädes verkställda för. ändringarne, förbättripgarne och försköningarne, det säkra är, att det derigenom förlorat intill sista återsteden af det gustavianska tycke, som det ännu under Carl Johans dagar i viss mån företedde. Det gör att man numera icke känner sig fängslad der på samma underbara sätt som fordom, då hvarje parti — det inre som det yttre — af denna äfven i sitt förfall tjusande anläggning erintade om dess snillrike skapare. Frågar ni efter svandammarne? En grönskande dalgång har intagit ieras rum. De höllo sig så dyiga att man måste fylla igen de otäcka sumphålorna; Gustaf III:s lysande hof hade dock speglat sig i deras vatten. Gamla paviljongen — Gustaf III:s paviljong — ger nuförtiden blott anblicken af en rad sparsamt dekorerade kungliga rum, hvaraf ett par möblerade i förra århundradets smak och med några statyetter och byster uppställda på spegelborden och kaminerna, men ingenting Ister oss här ana den Osynliga närvaron af den lysande monark, hvars älsklingsbostad Haga en gång var. Gustaf III:s ande har med allo lemnat.dessa rum; herrar Andersson; Pettersson och Lundström skulle eljest icke känna sig så hemmastadia här, och vi andra icke ha vårt nöje af aft se de två förstnämnda springa omkring och lukta i vrärna och af att höra den tredje prata dumheter i salar, der snil!et och behagen en gång firade sina sommarhögtider. Haga, vårt kära gamla Haga, har blifvit oss främmande, eller det är en ny bekantskap att göra. Låtom oss då icke vidare tänka på hvad det varit, utan tega det som det är, Vi begifva oss till nya paviljongen, prins Augusts sommarresidens. Medan våra tre törelöpare i stormande fart ila igenom våningen en trappa upp stannar jag med mitt sällskap i stora salongen, ett präktigt furstligt hvardagsruom, möbleradt med både orgel och piano (prinsessan Therese är mycket musikalisk), och der en liten soffa och några sköna fåtöljer placerade kring ett rymligt bo:d erbjuda konversationens bevämligheter åt det unga prinsherrskapet och deras lilla hof. Inom nägra minuter ir slottsvaktmästaren till vår uteslutande lisposition, och då han finner sig ha hyggigt folk att göra med genomgår han icke lott stora våningen med oss, utan inför oss ifven i smäruminen. Der gyllenläderstapeer, familjeporträtter, hvaribland en liten örtjusande bild af en qvinligkusin till prin-, essan, skulpterade möbler, förgyllda eller f jakaranda och mahogny; här väggbeklädader å 50 -öre rullen, engelska tältsängar, j implå trästolar (vård prinsar bebodde dessa t um som barn, för närvarande är prinses-l4 ans kanarifågel inlogerad i dem); just så ille jag, om jag vore furste, att mitt slott kulle vara inredt och möbleradt: å ena sijan litet-stelt för de besökandesskull, å len andra en smula hemtrefligt för min gen. Efter de oundvikliga sidorörelserna till Ekoemplet och ruinerna tåga vi, utan att låta ppehålla oss af norska jägarnes öfvergifna iger, i god ordning till växthusen i norra ndan af parken. Direktören är der, midt land sina barn?, föremålen för hans varnaste kärlek och aldrig hvilande omsorger. lan visar ass på de vackraste, frodigaste ch mest välartade och nämner dem vid amt: Aradcaria excelsa, Cycas revoluta, Tania borbonica och hvad de allt heta. För frigt en rikedom af fuchsier, pelargonier, eliotroper och nerier, om hvilken man, tan att ha sett den, svårligen kan göra ig en föreställning. Vid vårt besök var en errlig lilja (Lilium auratum); sow dagen jrut för första gången här i landet hade lagit ut sin gyllene blomma — en blomma m 9 tums diameter! hans ögons lust. edan vi genomgått -rangeribyggnaderna ad vår artige värd fruntimren att täga deorationsväxterna uti trädgården i betrakinde medan han band en bukett åt dem; A e landtliga oskulderna hade sin: fröjd här!, okunniga, som de voro, om grännskaDp et med vinbäfsbuskarne. Industrioch yv omstexpositionerna hade för öfrigt lärtn em att i Stockholm finnes mycket att se, P b tkr RN bn RR Må om GA a JA RA ren-som ej får röras: Så äro vi nu der igen — vid industrixpositionen. Uppgiften om biljettförsälj-s ingen under sista veckan i Juli visar, attn agbiljetternas antal den 23, prisutdelninge-a agen, då inträdet kostade 2 rdr, utgjordelP 13, och på onsdagen, riksdalersdagen, 515, varemot hvar och en af 50 öresdagarne .edförde mer än fyrdubblad biljettåigång)h ch deraf följande mer än dubbel inkomst. u en kungliga centralkomiten torde till nä-h a onsdag, då tredje och sista expositioneånaden inträder, ha hunnit draga sina : utsatser häraf. Kurry. D RENSA ti ul BRättarångea. ack Daliccabar på