Aftonbladet – 8 augusti 1866, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. Den frisinnade veckotidningen Courrier du Dimanche i Paris har blifvit indragen för en artikel af Prevost-Paradol den 28 Juli, årsdagen af Julirevolutionen, hvari pariserpressens protest af 1830 mot Carl X:s olycksbringande ordonnanser aftryckes, och bland dem som undertecknade denna voro Thiers, Mignet, Armand Carrel, Albert samt skriftställarne i den då förnämsta tidningen National. Till detta historiska aktstycke bifogade författaren åtskilliga anmärkningar, hvilka synbarligen uppväckt vederbörande ministers stora misshag. De voro såsom inledning: Vi ha.i Frankrike kort minne. Hvem upp: manar nu till erinring om, att på denna dag för 36 år sedan Paris befolkning kämpade till försvar för domstolens och pressens frihet? Det var icke för Preussen, ej för Italien, icke heller för Mexiko, som Frankrike då var upprördt. Det drömde ej om att annektera normandiska arkipelagen eller republiken Genua, och icke en gång eröfringen af Algier bortvände det från en ädlare sak. Hvad det önskade var frihet, och det visste huru det skulle försvara den. Det bör ej vara utan intresse att ännu en gång läsa dessa ryktbara Juliordonnanser, som framkallade en revolution. Den första utaf dem afsåg förändring i tryckfrihetslagen, den andra proklamerade kammarens upplösning, och den tredje ändrade vallagen. Författaren meddelar nu dessa ordagrannt och slutar med följande ord: Vi finna häraf, att allting förändrats sedan 1830 — både menniskor och ting. Folket hade ännu icke uppfunnit konsten att vara på samma gång opponent och bugande, revolutionärt och hofman, partisinnadt och regeringsmaskin. Det nöjde sig med att vara liberalt och modigt. Enligt sednaste underrättelser från Vicby ekall kejsaren vara illamående. TYSKLAND. Preussiska konungens trontal, lydde fullständigt sålunda: Då jag nu ser landets representation församlad Omkring mig, manar mig min känsla att på detta ställe framför allt uttala min och mitt folks tacksamhet för Guds nåd, som hjelpt Preussen att, ehuru med tunga men framgångsrika uppoffrinar, ej blott afvända farorna af fiendens anfall vän våra gränser, utan ock att genom sin fosterändska armås snabba segerbana föröka sin ärfda ira med nya lagrar och rödja vägen för Tysklands nationella utveckling, Under. Guds beskydd I da den vapenföra delen af nationen med glädje kallelsen till den he