Aftonbladet – 8 augusti 1866, sida 2

1? Skall vårt folkskoleväsende fortfaranombesörjas af staten med domkapitlen ! som mellanlänkar och med af ecklesiastikpartementet valda inspektörer, eller med ; ord af kyrkliga stats-folkskoleinspektör, och böra landstingen dervid icke hafva nat att beställa än hvad som domkapitien h statsförvaltningen lemna åt dem öfrigt t göra? Frågan hör till de vigtigaste som hvarje edborgare har att för sig söka utreda. en gäller nemligen skolans förhållande till rkan, och man vet, huru ömtålig denna 28 är. Det skulle här föra oss för långt från rt egentliga ämne, om vi sökte besvara ågan i hela denna dess utsträckning. Må rom vara nog sagdt, att tiden för skolans iljande från kyrkan ännu icke torde hos ra inne. Hvarje folk, som bibehåller en rskild statskyrka, mer eller mindre blindt r den grundmotsägelse som begreppet atskyrka innebära, måste i och med detmma låta skolan länge nog intaga en ämd ställning mellan staten och kyrkan. Men oberoende af denna skolans stöllning det finnes ingenting som hindrar, att värt lks borgerliga medvetande riktas på skon, och att detsamma söker verka allt hvad et förmår, för att bereda skolan dess rätta lats i och för vår inre utveckling. Vägen jr denna verksamhet är af statsmakterna elfva angifven. Den går genom landstingen. Redan första gången landstingen sammanädde väcktes i ett af landstingen (Gefleorgs län) förslag, att länet skulle tillsätta n komite för utarbetandet af et fullstänigt förelag till folkunder.i T ande inom länet. I följand ing bifölls denna frams i lsattes och utarbetade sit fö ick ut på ordnandet af :n koleinspektion i förening med ör skollärare och lärarin ch detta län har sålunda nu er sr ad och med särskild instruktio koleinspektion, visserligen i någon n förbindelse med statsinspektionen, men dock n egen, sjelfverkande inspektion i förening med n slags början till en genom länets folkskolenspektörer ombesörjd lärarebildningsansialt. Flera andra landsting skyndade samtidigt tt verka i samma eller likartad riktning. föteborgs län valde en särskild länsskolenspektör, som ock snart framlade sin förräffliga berättelse öfver sin verksamhet, ch om äfven detta landsting äret derpå 1864) förändrade sitt beslut derhän, alt tiftets folkskoleinspektör skulle mot särskildt irvode af landstinget snmodas att med råd och upplysningar biträda de skolråd, som ådant begärde, så kan dock detta landsting vetraktas såsom det der redan beträdt samma väg som det nyss nämnda, och det 3öteborgska landstingets beslut 1865, som vi straxt här nedan skola återgifva, om en beständig komite för länets folkskoleangelägenreter, med rätt alt antaga, aflina och med-instruktion förse en särskild folkskoleinspektör, emte det att länet ställde 5000 rdr till denna somites förfogande, visar ännu tydligare den riktning frågan äfven i detta län tagit. I Elfsborgs län väcktes 1864 förslag om ordnandet af en frivillig inspektion, som skulle undersöka tillståndet i hvarje kommuns folkekolor, dervid särskildt tillse, huru fockenboksamlingar, frivilliga vepenöfningar och planteringsarbeten blifvit ordnade, derom meddela berättelse samt i denna uppgifva åtgärder till befintliga bristers af bjelpande. Förslaget bifölls. Länet indelades i elfva inospektionsdistrikter. För hvarje distrikt valdes en tillsyningsman och en suppleant, oberoende af yrke och stånd, hvadan tjugutvå af länets bästa män indrogos i denna verksamhet. Den af desa tillsyningsmän i särskilda rapporter sammanfogade berättelsen om förhållandena inom länets folkskolor irlemnades till förra åre (1865) landsting och trycktes, och ingen för vår inre utveckling nitälskande man eller qvinna har väl underlåtit att taga närmare kännedom om denna i flera riktningar för våra inre sociala förhållanden så vigtiga och upplysande skrift. Man läse deri t.ex. dei at en bland tillsyningsmännen, rektor A G. Hollander, på grund af hans vid tillsyner jorda erfarenheter uppsatta betänkande om värt folkskoleväsende, och man gripes på en gång af glädje öfver allt det goda, rom på frivillig väg sålunda kan för vår all: änns skoluppfostran uträttas, samt af förhopp ningen om att, sedan landstingsvägen så lunda beträdts, densamma icke skall kunnt öfvergifvas. Ty har folket sjelft väl en gång lärt inse, hvad dess pligt och rätt är mo sig ejelft, mot sina barn, mot samtid oci framtid i fråga om den uppfostran, son grundlägger och upprätthåller alla en na tions kräfter, dess sedliga och intel!ektuellg utveckling ej mindre än både allmän hus hållning och allmänt försvar, så släpper de icke mera af, öfverlemnar icke hela sir framtida grundläggning åt centrallörvaltningens embetsverk. Det ?betalar då med sins egna personer? och skall aldrig med vilje höra talas om, att de med en skattepenning skola kunna lösa sig från en pligt och et värf, som icke kan ensamt af lejdt folk så som sig bör uppfyllas. Har, med ett ord. ett folk en gång rätt lärt att vilja, så afstån det aldrig, åtminstone så länge det bibehål ler sig vid frisk utveckling, från sin rät och pligt att verka i de riktningar, som for dra hvars och och ens personliga medverkan I flera bland de andra länen beträdde samma år (1864) samma bana i större elle: mindre mån. I ett landsting (Skaraborgs beslöts ett anslag af 3000 rdr till anstäl lande at en tredje skolinspektör. — I et annat (Dalarnes) hade man 1863 veslutit in fordra skolinspektörens berättelse om sko lornas tillstånd inom länet. Dessa berät telser inkommo 1864, och landstinget upp drog åt ordföranden, att för det stundande niegs t ord