Aftonbladet – 6 augusti 1866, sida 3

TI funnes i landet. Räkna ooh spara. Uti en i Dagligt Allehanda intagen art kel, som söker utreda orsakerna till jor brukarens betryck, läses följande: I) Hvad jordbrukaren å sin sida har a göra, kan sammanfattas i få ord. Han ni ste lära sig att spara och att räkna. Dåtala om sparsamhet, vilja vi ej derme hafva sagt, att jorsbrukaren hos oss i al mänhet lefver öfverdådigt. Vi skulle tvär om vilja påstå, att hans lefnadssätt unde de senare åren, under det lyxen i hufvuc staden tilltagit, blifvit märkbart enklare Det är likväl icke härmed nog. Äfven de större jordegaren måste från sitt hem föl visa hvarje öfverflöd, så vidt möjligt ä undvika kontanta utgifter, inskränka antale af enskilda tjenare, hvilkas arbete ej mot svarar kostnaden af deras aflöning och un de:håll; med ett ord, i alla riktningar tills att så mycket som möjligt af egendomen produkter må kunna vändas i penningar oc! inga sådana utan nödvändighet utgifvas särdeles icke för utländska) varor, hvilk draga det nödiga rörelsekapitalet ur landet Det är otroligt hvad genom ett sådant sät att gå tillväga kan vinnas. Vi känna el jordeg:re, som ansåg sig lefva särdeles tarf ligt, men hvars med noggrannhet förda rä kenskaper likväl visade en årlig utgift a 7500 rdr, då allt hvad han för sitt hushål användt af gårdens produkter — såson spannmål, mjölk, ved, ägg m. m. — blifvi till sitt verkliga värde, upptaget. Då ha likväl af omständigheterna nödgades at göra en indragning, lyckades han att på första året nedsätta sina utgifter till 600( rdr, och har han sjelf försäkrat, att detta icke för honom medfört någon afsaknad, utar att hans hem tvärtom vunnit i trefnad och ett friskare lif, då hvar och en pumera kän. ner sig genom aktsamhet, omtanke och sparsamhet bidraga till det helas välstånd. Låt pu vara att t. ex. 10,000 jordbrukare i Sverge skulle kunna minska sina utgifter öfver hufvud blott med 100 rdr, erhölls likväl derigenom en besparing af en million rdr, tillräcklig att efter 5 procent förränta en skuld af tjugo millioner. Hvad jord. brukaren kan indraga på sin lefnadskostnad ir emellertid obetydligt i jemförelse med le inskränkningar, som under e kortare id af några få år och då stor brist på pennipgar är för handen kunna göras i kostvaderna för jordegendomarnes skötsel och inderhäll. Der etc: fält tigger ofruktbart, ir det uian tvitvel både för egaren och för andet i sin helbet en fördel att detsamma lir odladt; men vanligen ligger icke stor vigt uppå ett sådant arbetes företagande nåsot år förr eller senare, och vi tro attjordorukaren under nuvarande förhållanden gör väl att uppskjuta alla sådana företag, vare ig af odling eller byggnader, som fordra kontanta utgifter och af hvilkas skyndsamna utförande icke en snar viast är att med visshet förutse. Blir en sådan försigtighet Blott under loppet af två eller tre år vidagen af flertelei bland ländets jordbrukare, kall den i väsendtlig mån bidraga till en kad penningtillgång i förhållande till bewofven och följaktligen till en necvsättning i len räntefot, som nu hotar hvar och en kuldsatt med undergång. Det nämdes här ofvan, att jordbrukaren nåste lära sig att räkna. Det kan naturigtvis icke härvid vara fråga om en vanlig okföring, som mer eller mindre tillförlitligt isar honom egendomens afkastning, uten m förmågan at sådana beräkningar, hvilka jorde utgöra grunden för hvarje jordbrukaes hushållning. I detta hänseende hafva psigterna ingalunda gått i jemnbredd med len både teoretiska och praktiska bildning ör yrket en stor del af landets jordbrukare inder senast förflutna årtionde förvärfvat. 7i hemställa t. ex. till de upplyste jordrukarne sjelfve, huru många bland dem om beräknat huru mycket ett af dem uppödt kreatur kostat vid en viss ålder, eller uru många som ens kunna beräkna prouktionskostnaden för en tunna spanmål eler rotfrukter af olika slag, en kanna mjölk . 8. v. Utan öfverdrift ken man säga, att et stora flertalet icke kan uppgifva hvad i jelfva verket det fläsk kostar, som i deras ushåll förtäres eller till hvilket pris de, enom uppfödande af svin, kunna realisera n kanna vassla. Vi veta att betydliga idder af landet årligen odlas, men fråga n jordbrukare hvilken ränta han åtnjutit f kostnaden, nedlagd på en för tre eller yra är sedan verkstäld odling, och han kall i de flesta fall icke derpå kunna lema ett svar. Att en näring, som sålunda tan beräkning bedrifves, endast tillfälligtis kan gifra ett godt resultat, är lätt att se, och främst måste detta gällai Sverge, er de stora omvexlingarne i jordmån och limat icke blott inom särskilda landskap, tan inom hvarje landskap eller socken, Il och med inom samma egendom, gör det möjligt att uppställa allmänt gällande regr, på hvilka landtmannen i hvarje särkildt fall kan runda sina åtgärder. Iärå borde uppmärksamhet måhända mer än! ittills fästas vid vära landtbruksinsiituter ch skolor, hvilkas stora gagn vi villigt eränna och af hvilka vi derför äfven anse ss kunna hoppas ett framtida afhjelpande Fen brist, hvars menliga följder vi bär enast i korthet antydt.? De ef författaren uttalade välgrundade eflexioner äro närmast föranledda af jordrukares iråkade betryck, men de äro fullt ka tillämpliga på många andra näringsIkare. I handeln t: ex. är konkurrensen i stor och beräkniagen sä liten, att man ske allenast lätt kan räkna de få undanigen, som uppnå välstånd, utan med säerhet ksn antaga att en ej obetydlig proent måste upphöra derföre att rörelsen ej är sig. Ganska få äro de som beräkna en biifvande vinsten först och ingå på fären setlan, De flesta taga för gifvet i emedan de sett någras framgångar, bör ) Författaren förklarar på annat ställe sin mening med detta uttryck sålunda: Vi måste derför på förhand något närmare förklara vår mening, som är, att jordbrukaren, ihnan han er en utländsk vara, bör noga un