Aftonbladet – 3 augusti 1866, sida 3

Bref från en resande landsman. Milano den 10 Juh. I dag har jag på morgonen varit i katedralens torn, hvarifrån man har en vid utsigt öfver Lombardiska slätten, Apenninerna i söder och Alpernas jättemur i vester och norr. Dömen öppnas redan kl: 5 på morgonen, och jag var så tidigt ute att tornväktaren ännu ej hunvit infinna sig på sin fos för att emottaga de 25 centimer, som varje besökande måste erlägga innan han släpps uppför trappan. Vill du nu följa med mig upp i tornet, så går det ganska lätt. Sätt dig blott i ro och dechiffrera efterföljande så skall du få vara med om alltsammans. Klockan är, såsom sagdt, ännu icke fem, solen belyser just den öfra kanten af de stora husen vid Co.sia del Giardioo, vid hvilken jag bor och i hvars ena ända Porto Nuovos hvalf resa sig. Der omgifven af stora hus och med Giardino publico till bakgrund, reser sig på en pyramidartad hög, granitställning, Cavours staty, säker och satt, såsom urbilden var i tiden. På fotställningens framsida sitter odödlighetens gudinna, kolossal bransfigur, med stjerna öfver pannan, och ritar hans namn i stenen. Men, vi gå nu icke alls ditåt, utan taga af till höger, förbi stora palatslika hus, med präktiga portar och pelarprydda gårdar, och komma snart till Scala-platsen, som vi gå snedt öfver och styra förbi det stora Morinoska palatset som nu innehafves af municipala myndigheter. Jag vill här i förbigående nämna några ord om la Scala, som sväfvar för hvarje bildad europås inre öga såsom ett tonernas rika fåslott. Det är visst ock la Scala när saisonen är inne. Men till sitt yttre är det blott en stor massa, utan någon arkitektonisk betydelse, med en liten, grön planterad plats framför sig och kaf6er rundtomkring, som nästan dagen om äro fyllda med folk. Jag var inne i la Scala en förmiddag och en vakthafvande vaktmästare eklärerade med några matta lågor för att låta mig se: den enorma salongen, dekorerad i hvitt och guld, med sina fem rader lager och ofvanför dem ett galleri. Sjelfva scenen, der jag också vankade omkring, är dubbelt så djup som salongen. Man hade sednast uppfört Afrikanskan? och en del af dekorationen sågs ännu qvar i fonden. Men jag lemnar la Scala, der nu endast tystnad och mörker råda, stora vägen går genom några smala gator och stöter rakt på dömen. Här är den breda facadtrappan, uppför hvil