Aftonbladet – 31 juli 1866, sida 3

21 is le eS 1. rt x mob ol ei 3 j j Den augustenburgske pretendenten, sor för närvarande uppehåller sig i Mincher skall helt nyligen ha uppsatt en mycke kraftig protest, hvilken med allra först skulle oftentliggöras. Förmodligen ämpna han förklara allt som på sista tiden inträ! fat, vara af noll och intet värde?. Erigsskådepratsen i Italien. Rörande tillståndet inom italienska flot tan före dess uppträdande vid Lissa skrif ver Journal des Debats krigskorresponden följande: ?Vår flottas strid i Adriatiskt hatvet har först bedöfvat Italien och sedai fyllt det med sorg. Italien betraktade si flotta med stolthet. Det sparde icke någo offer för att göra den stark och värdig der ställning Italien intager i Enropa och der mission den har att fylla i det närvarande och det tillkommande. Då jag såg den Tarantos hamn, skref jag till er: Adria: drottning är fången ; konungariket är frit och tillhör oss.? Jag trodde icke att de kanoner jag såg voro målade träkanoner. sådana man ser i de gamla slotten, at skeppsrummen voro tomma och att bränn materiel fattades dessa väldiga skepp. Man berättar, att Persano, då han mottog öfver. befälet öfver flottan och såg detta elände, utropade: Det återstår endast att skjuta -Jsig en kula för pannan!? Emellertid besinnade han sig och fann det vara bättre att söka reparera olyckan. Understödd a! sin generalstabschef Amico, skred han till verket. Hr Depretis, en mycket energisk man, blef marinminister, och inom trenne veckor voro kanonerna, ammunitionen, kolen, maskinisterna, matroserna och munförrådet på ort och ställe. Amiral Persano, .Ifordrade ännu mera; han fann detta icke Jtillräckligt; hon ansåg att flottan ännu icke var i stånd att gå till sjös. Han lemnade emellertid Taranto och begaf sig till Ancona. II sjelfva verket hade Persano icke mera några maskinister; kolen hade tagit eld i de nedre skeppsrummen, och manskapet fruktade att de skulle sprängas i luften. IDetta oaktadt gjorde han ännu en ansträngning och löpte ut mot fienden. Den nya marinministern ansåg flottan nu vara i stånd att skrida till anfall, och hela Europa frågade: Hvad gör den italienska flottan? ? Också skyndade Persano till Ancona och tvang Tegethoff att visa sig i Adriatiska hafvet. Persano brummade litet och utfärdade sin dagorder — vära militärer ha en verklig vurm för lyriska proklamationer — och ängade af. Persano angrep Lissa, emedan han icke ville sätta sig emot den allmänna meningen; han önskade visa att han var tapper, något, hvarpå ingen tviflat. Han hade sin drabbning med Tegethoft. Hvad var resultatet af denna strid? Viäro rörsänkta i djup sorg. De telegram vi erhållit synas mera förhemliga en olycka än förkunna en seger. Hvad de förkunnat är redan en olycka. Öfveriygelsen om vår flottas öfvermakt och om fiendens svaghet är tillintetgjord. Jag kan icke gifva eren föreställning om den ångest som råder i Turin. : En korrespondent från Ancona till Köln. Zeit. skrifver den 22 dennes om sjöslaget vid Lissa bland annat följande: Luften var het och tryckande; knappast en svag bris rörde sig. Tegethoffs flotta vsade sig; främst gick det stora linieskeppet Kaiser, hvars maskin arbetade med hästkrafter, medan dess 91 kanoner kastade ett verkligt hagel af kulor och granater öfver de sig närmande italienarne. Den italienska pansarkanonbåten Palestro, som byggdes 1860 och kostade 1,450,000 francs, visade sig härvid ha vågat sig för långt fram. Ett faktum är, att dess plåtar icke voro nog tjocka för tt motstå de stora jernkulorna från det sterrikiska linieskeppet. Så råkade den i brand. Den tappre kapten Cappelini, en ung toskanare, insåg snart att icke någon räddning var möjlig, men det oaktadt vilie hvarken ban eller någon af besättningen, som bestod af 200 man, lemna fartyget. Elden fattade nu i krutdurken och mea roet ?Lefve konungen! Lefve Italien!? flög alestro i luften. Straxt vid stridens början hade amiral Persano lemnat amiralskeppet Il Re diItalie, som, ehuru en pansarfregatt af första ordningen och bygd 1860i Amerika, icke ingaf synnerligt förtroende. Fregatten förde 36 kanoner, hade kostat 6,500,000 franes och hade 600 man ombord. Amiralen gick från amiralskeppet ombord på det bepansrade vädurskeppet Affrondatore. Denna, försedd med en maskin om 700 hästkrafter, gick med sin pansarbräcka och sina fyra grofva kanoner häftigt fram mot Kaiser och tvenne andra österrikiska skruffregatter, hvar och en om 40 kanoner. I första anloppet blef österrikiska fregatten Elisabeth så illa tilltygad, att den genast måste draga sig ur striden och knappast torde bli tjenstbar under detta fälttåg, På samma sätt gick det Kaiser, hvars stormast splittrades och hvars maskiner blefvo svårt ekadade. Trenne olika ångare reqvirerades för att bogsera den bakom den främre slagordningen. Å italienska sidan började RedI:al:a, som på flera ställen var svårtskadad af de . österrikiska skeppen, att sjunka. Af dess 800 mans besättning räddades endast 13 officerare och 140 matroser. Deremot anställde ett annat pansarfartyg Il Re di Portugallo, en svår förödelse bland de österrikiska skepen, af hvilka tre måste föras utom skotthåll. Af allt hvad jag hört framgår tydligep. att den italienska marinen slagits med st or tapperhet. De österrikiska pansarskeppen utmärkte siggenom en störrre rörlighet; och deras kanoner hade vida svårare kaliber och större skottvidd än de italienska.? Cialdinis avantgarde under general Medici utkämpade den 23 dennes en större fäktning. Det gällde att forcera vägen till Trient genom Val Sugana öfver Bassano. Österrikarne hade besatt denna ingång till Tyrolen med en betydlig styrka, och Medici måste slåss i I ti--mar, innan det lyckades honom att kasta fienden ur ställningarne mellan Cismona och Primolano och genom Val Suganas besättande få fast fot på Trent vägen. Osterrikarne förlorade många döda, mu da manh fönanaa Taulad nås dala gel Ne NH fr rr mA I MAO