Aftonbladet – 31 juli 1866, sida 3

len, so:mikroskopet; han hade hört hr I T chatescheckiRierzi?, fru Michsöli i? Norma mll Gelbaar i ?Närnrbergerdockan? och fr Stenhammar i ?Robert?; han bade gjort b kantekap med ?Familjen Benoiton? på dri Imatiska teatern och med Theodors mö dare? på teatern i Humlegården; han hac sett ?Bockfoten? i Manågen och hört hva fiskens roliga kupletter i den lilla tillfällig hetspjesen ?Expositionsresan? på teatern Djurgårds Tivoli; han hade druckit chan pagne i Strömparterren under afhörande eft potpourri ur ?Don Juan? och sexat p Hasselbacken vid melodier ur ?Den skön Helena?; allt märkvärdigt och nöjsamt hu vudstaden för närvarande eger att bjuda p hade han sett och hört och varit med om koleran var det enda föremål här i hufvuc staden, som undfallit hans uppmärksamhet Hur bänger det egentligen tillsamman dermed ?? frågade han mig. ?Det hänger så tillsammans?, svarade jag honom, som jag tror fullkomligt sannings enligt, att här visserligen dör en och annai i kolera, men antalet aflidna i andra sjuk domar är i stället så mycket mindre oci sjukligheten jemförelsevis obetydlig. 5 har man hittat på att vända sig sjelfva ko leran till nytta. Hr X... känner ni hr X. — Nej. — Det var skada; det är väl e af de angenämaste umgängesbekanta mar kan ha, och hvilken treflig berättare sen! — Nå, hvad var det med hr X.? — Jo, hr X har, efter hvad han uppgifver, på underrät telsen om kolerans utbrott här i bufvudsta den förtjent åtekilliga hundra riksdaler. — Och hur har det tillgått? — Det har till gått sålunda, att samma dag sundhetsnämn ens tillkännagifvande om yppade kolerafal stod att läsa i Dagbladet, lät hr X. till sjr af sina vänner och bekanta i landsorter affärda följande telegram: ?Koleran är Stockholm; hvarje dag insjukna tio personer. och fjorton dö; inställ er resa.? — Nåväl? — Näväl, dessa sju bröder och farbröde) ämnade sig hitupp i eommar för att se på expositionen och roa sig; X. skulle då va. rit nödsakad att hålla dem sällskap och sörja för deras trefnad; nu föras de icke bit, utan han får ostördt egna sig åi sina affärer, hvilka under närvarande kritiska period taga hela hans tid i anspråk. Der ser ni att till och med koleran kan komma till måtta, för den som förstår at: draga fördel deraf. För öfrigt kan ni helsa vännerna derhemma dermed, att vi stockholmare för egen del allsicke äro ängsliga. Omtala för dem, att ni funnit våra promenadplatser och förlustelseställen, liksom de rum der vetgirigheten eller nyfikenheten söker sin tillfredsställelse, fyllda, och ofta till trängsel fyllda, af vackra och välklädda menniskor, som sorglöst njöto af de naturens och konstens förenade skapelser, på hvilka vår sköna hufvudstad är så rik; omtala för dem, hurusom femtio ångslupar från morgon till qväll genomkorsa BSaltsjörivigret och Mälaerfjärden i alla riktningar för att föra sina rika laddningar af glada passagerare fram och tillbaka mellan hufvudstaden och dess täcka omgifningar, som kunna utgöra äfven en gammal stockholmaes förtjusning; säg dem, att om ni förgäfves sökt en eller anvan bekant, som för att sköta sin helsa eller derför att han för tillfället ej var hågad att representera dragit ig undan till någon stilla bygd, ni dock — le rumuthyrande damerna oberäknade — närstädes funnit armar och hjertan till tuental öppna för er... behegar ni taga en konjak innan vi skiljas?... säg, med ett ord, tt Stockholm sommaren 1866 i verkligheen företedde just det lif, som-en talangfull rtist så pittoreskt framställt på den i dessa lagar från Lundqvists officin utkomna prydiga taflan öfver expositionspalatset, hvilken ag förmodar att ni hemför såsom ett minne f ert stockholmsbesök. Der — på den lende taflan — har ni det brokiga hvimlet f de många resande, som säledes likväl ommo hit till slut, och flaggorna och vimparna, som vaja öfver palatsets tak och frononer, gifva liksom en föreställning om det ändlösa jubel? hvari hela expositionstilltällningen, enligt ett bekant program, skulle pplösa sig! Sedan allmänheten och centralkomiten ör industriutställningen numera blifvit ense red hvarandra i fråga om inträdespriserna id nämnde utställning — angående de pri er, som tillerkänts en del utställare lära äl meningarne i evighet blifva delade — sulle vi visserligen icke funnit skäl att återomma till det misstag, som utställnings omitån under första expositionsmån iden förenades hafva delat med de rumuthyrande uarne, hade icke samma misstag i Dagladet för några dagar sedan erhållit en förvarare, som visar oss att komitns klanrade förfarande grundat sig på den kloste beräkning. Att inträdespriset under första veckan ölls så särdeles? högt (man medgifver et således nu!) som till 2 rdr för ett enelt inträde och till 10 rdr för veckobiljett :edde, upplyser oss Dagbladets insändare, lt enkelt af försigtighet. Man ville nemsen icke med en ovan betjeningsoch Pvakningspersonal, som ännu ej kände närare till hvarken de till en del ganska dyrora saker den skulle bevaka, eller huru d ett sådant tillfälle skulle gå till, motga en större massa besökande på en gång. i godkänna detta skäl, då, med den lättade versigt öfver de besökande, som det höga trädespriset medförde, det likväl kunde inda att en hatt kom bort från exposition. Vid en starkare trängsel kunde till h med något hufvud ha gått förloradt. idant har man sett. Efter den första veckan nedgingo prirna till 1 rdr för enkelt inträde fem dar i veckan, 50 öre för lördagar och söngar och 5 rdr för veckobiljett. Äfven ssa priser ha — säger Dagbladsinsändan — aldrig af centralkomitön ansetts såm normalpriser, utan fastställdes derför t juryernag under dessa dagar pågående beten icke skulle helt och hållet förhinas af den i alltför stor massa tillströmande allmänheten. Det afsedda ändamå; vanns så fullkomligt, att, som man erinr sig, musik inom industripalatset dessa