Aftonbladet – 31 juli 1866, sida 2

0 CT, utom det med Venetien förfullständigade koK nungarikets område, tillåter en ganska moderat beräkning att antaga. Uppenbart är ock, It att italienarne ej vilja åtnöjas med Vene-lri tien: den italienska pressen talar redan om tc Trieste och Istria, men framför allt om Välska sl Tyrolen. R Det är anmärkningsvärdt, att under vårt je århundrade den tyska nationaliteten, trotsla en på mångahanda sätt och i hög grad gyn-g nad ställning, i tvenne af tyskar regerade n länder afgjordt viker tillbaka för nationer, fi hvilka, enligt den välbekanta germanistiska a läran om tyskarne såsom Guds utvalda folk sl och civilisationens yppersta redskap, skulle 1: vara dem i andligt hänseende vida under-le lägsna, till kultur antingen föga dugliga elle ler rentaf oförmögna och derjemte natiose pvelt rättslösa gentemot det stora fädernes-d landets söner och den tyska bildningens propaganda. Det är czekerna i Böhmen Ö och italienarne i Tyrolen, som ådagalagtT denna motståndsoch utvidgningskraft; jemg förelsevis med det ra finerade, systematiska A förtryck, som det liberala? Preussen utöf-!1t vat och utöfvar i sina polska provinser. s hvilka ock år efter år mer och mer för-lo tyskas, har det despotiska Österrike låtitå sina icke-tyska nationaliteter andas någorlunda fritt. De nationella förhållandena iln Böhmen skola vi en annan gång framställa, fi och gå nu att i korthet omtala nationali-d tetskampen, la guerre des idiomes, i Tyro In len och det italienska elementets oupphör-!t g t f liga framträngande längre ochlängre norrut i sistnämnda land. Välska? eller italienska eller södra Tyrolen kom först för ett halft århundrade sela dan under Österrike. En af dess bestånds-f delar, biskopsdömet Trento (i våra, efterlr tyskarne afskrifna, geografier oriktigt kal-l!q ladt Trient) hörde väl af gammalt till detjd heliga romerska riket, mena var ej en habsI1 burgisk besittning; den andra, herrskapetc Roveredo, kom deremot 1509 i österrikiske li kejsarens hand; men den tredje, biskopsdö1 met Brixen, var lika väl som Trento ett sjelfIr ständigt, riksomedelbart? land, ända tillslc båda, i följd af Luneville-freden, genom den l1 stora reduktionen af 1803, öfverlemnades åt Is österrikiske kejsaren och af honom förenades med norra eller tyska Tyrolen, dets. k.js furstliga grefskapet Tyrolen och Vorarlberg. ( Några år sednare, genom freden i Press lr burg, förlorade Österrike hela Tyrolen, som l c tillföll Baiern; och efter Wien-freden 1809 lt blef det följande år skiftadt mellan Baiern, ls som fick norra, och det nepoleonska ko-ls nungariket Italien, som fick södra delen. l såsom departementet Öfre Adige?. Ar 1814: återfick kejsar Frans Sydtyrolen. t Medan man äuvnu i slutet af förra århuns dradet träffade tyskt kyrkooch skolspräk j. ända ned till Rovera della Luna, är nul: j 4 ! språkgränsen tillbakaträngd åt norr allraminst till Margreit på högra och Salurn på venstra sidan af Adige. Medan de tyskals språköarne söder om språkgränsen, nästan samiliga, blifvit italieniserade, ha till de gamla italienska språkenklaverna norr om språkgränsen, som förr voro blott två, under de sednare årtiondena kommit flere nya, så att italienska språket nu framryckt ända upp emot Meran. Bland anledningarne till italienarnes ?rastlösa framträngande?, hvar: öfver tyska författare sorgset klaga, har man anfört den öfverdrifna jordstyckningen och dermed följande öfverbefolkningen i italienska Tyrolen; detta nödgar årligen : flere tusende att gripa till vandringsstafven, l. för att söka arbetsförtjenst i det nordliga Tyrolen, der man ock töredrager dem framför tyska arbetare, emedan de, ytterst an-l. språkslösa och tarfliga i sitt lefnadssätt, : nöja sig med en ringare arbetslön. Vin-: odlingen i Adiges dal uar på sednare tider blifvit mindre gifvande än förr; när denl. tyske ?Weinbauer?, som vant sig vid väl-1i stånd, måste gå från hus och hem, uppträ:l4 der den sparsamme italienaren såsom kö-: are. Ytterligare lärer italienaren bättre ; uthärda kl.matet; från Meran ned emotl Trento strömmar Adige regelbundet öfver. sina bräddar och bildar laguner, hvilkas : stillastående vatten under sommarhettan : alstra osunda dunster, som längs floden : framkalla febrar och andra sjukdomar il!l mängd, mot hvilka anfäktelser de tyska in lt byggarne äro mindre i stånd att värja sig l: än italienarne. Slutligen må ej lemnas ur? sigte den verksamhet i afgjordt italiensk riktning, som utgå. från semimariet i Trento, hvilket förser Sydtyrolen med prester. i Det är nu ej blott konungariket Italien, i som gör anspråk på Välska Tyrolen; den li italienska nationalitetsrörelsen har strä kil; sig äfven hit, önskningarne äro ömsesidiga, i äfven sydtyrolarne fordra att återförevas med sina bröder. Denna tendens hos de italieuska tyrolarne, hvartill näppeligen nögra spår finnas under de första I å 2 år tiondena efter 1815 — medan il:alien ännu ej fanns ett nationelt, utan blott ett poliuskt liberalt parti — torde kunna räknas ungefär trån ticn närmast efter Julirevolutionen. Sitt första offentliga uttryck fick den i ett utmärkt arbete öfver Trentos äldre historia af Giuseppe Fraporti år 1840, skrifvet i ett klassiskt språk och i utpregladt italiensk anda. Detta arbete, som blef i hög gra populärt och som efterföljdes af andra af Perini, Pinamonti och Bernadelli, väckte bland tyskarne i Innsbruck, hvars universitet är rent tyskt, mycken förbittring, som gaf sig luft i stridsskrifter, hvilka ejc sparde på invektiver mot italomanerna?,lt deras nervösa välskhet? och ?romaniseli rande monomani?. Den lärda striden blefl: så bitter, att österrikiska regeringen 1844e befallte den ena parten — det italienska I partiet — att tiga. t Emellertid utbredde och rotfäste sig från (c 1 f f I 1 E L I — NH denna tid mer och mer den tanken, både i Sydtyrolen och Italien, att de rheetiska alperna, eller Brenner-kedjan, i dessa nejder utgöra den vationella gränsen mellan tyskar och italienare, bksom de oförnekligt bilda den geografiska skiljelinien: de skilja Adies flodomräde från Ions, Sydtyrolen från Nordtyrolen och äro vattendelare mellan Adriatiska och Svarta bafven. Från den ammas dfankentiasla Ajnlk man aonarvt Afvar 4111 C