Aftonbladet – 30 juli 1866, sida 2

Genom telegram från Kjöbenhavn erfara vi, att grundlagsförslaget antogs af landstinget vid tredje behandlingen, natten mellan sistl. fredag och lördag. Härmed är således den långvariga, vidlyftiga och häftiga författningskamp, som började kort efter fredsslutet i Wien, omsider tilländabragt. I stället för den dubbla representationen, riksrådet och riksdagen, har riksdagen återinträdt i sin falla myndighet enligt grundlagen af 5 Juni 1849, men med en, hvad öfre kammaren eller landstinget angår, förändrad sammansättning. Som bekant har just denna ombildning af landstinget utgjort författningskampens kärnpunkt, det förnämsta stridsämnet mellan dem, som ville återställa den oförändrade Junigrundlagen, och dem som ville begagna sig af tillf let lör att genomdrifva en förändring, i syfte att något minska böndernas, enligt deras mening nog uteslutande, inflytelse på representationens sammansättning. I och med grundlagsförslagets antagande har det nationalliberala partiet lyckats genomföra nämnda syfte. Från den synpunkten, att den dubbla representationen, efter förlusten af Slesvis, var en absurdidet, och att en ytterligare förlängning af den genom halftannat år fort satta författningsstriden kunde blifvit farlig för sjelfva det konstitutionella statsskicket, har man visserligen anledning att med tillfredsställelse mottaga underrättelsen om slutet på den tröttande kamp, som ej kunde a nat än alltför mycket draga uppmärksamheten från öfriga offentliga intressen. Men å andra sidan har den reviderade grundlagen ej särdeles varma vänner i dem, som segrat, och afgjorda motståndare i dem, som blifvit besegrade, och man kan derföre näppeligen betrakta den nu vunna lösningen såsom en gång för alla definitiv eller partistriden såsom fullt afslutad. Den tysksinnade reaktionens förhoppningar att för absolutiska syften kunna fiska i det upprörda vattnet ha emellertid förlorat sista å erstoden af sitt ringa fotfäste, och man bör hoppas att de liberala och skandinaviskt sinnade å båda sidorna, med undanskjutande af den tvistefråga, som skillt dem, inom kort skola sluta sig tillsammans för att med enig kraft verka för det mål, som står vida högre än alla författningens detaljfrågor, och som räknar lika hängifna vänner och förkämpar inom båda partierna.