Aftonbladet – 30 juli 1866, sida 2

STOCKHOLM den 30 Juli Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 27 Juli. Dag efter dag har jag hoppats kunna meddela er någonting bestämdt om utgången af underhandlingarne rörande vapenstilleståndet, med hvilket fredspreliminärerna äro förbundna. Men de tillförlitliga underättelserna låta vänta på sig för det stora afståndets skull. Det är icke en gång ännu afgjordt, em den vapenhvila, som den 22 principielt kom till stånd, går till ända i dag eller först den 29 eiler 30, sedan den, säsom det berättas, den 24 på aftonen eller den 25 på morgonen blifvit formelt undertecknad. Hvad fredspreliminärerna beträffar, så ha de detaljer, som biifvit bekanta om dem, ingalunda tillfredsställt den allmänna meningen. Den stora betydelsen deraf, att Österrike samtycker att utträda ur tyska förbundet och afstår från att deltaga i dess återupprättande, förbiser man icke. Alla menniskor begripa, att Tyskland genom förbundets upplösning befrias irån trycket af det öfvermäktiga habsburgska inflytandet, hvilket i 50 år hämmat den nationella utvecklingen. Men skilsmessan mellan norden och södern, hvilken enligt öfverensstämmande underrättelser skall bli hufvudgrundsatsen i Tysklands nya tillsvidare-inrättning, har djupt nedstämt den tyska enhetens vänner. En agitation i mellersta och no:ra Tyskland har blifvit satt i gång emot densamma, och man ämnar ätminstone försöka att öppna parlamentet äfven för sydtyskarne. Detta skall dock svårligen lyckas för närvarande. Det officiella Preussen gör halt vid Mainlinien och väntar af framtiden och händelsernas makt det tyska rikets komplettering under dess ledning. De politiska hufvudena ha också hastigt ochlustigt funnit sig i det tyska Villafranca. De lita på, att Tyskland lika litet som Ita lien 1859 skall stanna på halfva vägen. Men de äro öfvertygade, att en obetänkt öfverilning, hvilken efter de svåra offer, som segern öfver Österrike kostat, skulle kunna inveckla oss i ett krig med Frankrike, innan det nya Tyskland hunnit stadga sig, skulle kunna svårt hämna sig på dess upphofsmän. Man råder derföre öfverallt till måtta och hoppas att tyskarne icke skola stå italienarne efter i politisk takt vid denna vändpunkt i sin historia. Rörande fredspreliminärernas detaljer afhåller jag mig från att skrifva till er, emedan uppgifterna ännu äro temligen olika. Men så mycket är dock säkert, att SlesvigHolsteins förvärfvande (möjligen med en gränsreglering i norra Slesvig) samt åstadkommande af sammanhang i det preussiska statsområdet i öster och vester genom tillfyllestgörande afträdelser af Hannover, Kurhessen samt tilläfventyrs också ettstycke a! Sachsen, enligt andra uppgifter äfven at Nassau och norra Hessen-Darmstadt, och slutligen hela norra Tysklands konstituering, Sachsen deri inbegripet, under: Preussens militära och diplomatiska ledning äro hufvudpunkterna i de mellan Preussen och Frankrike öfverenskomna preliminärerna. Allt det öfriga är detaljfrågor, som äro underkastade många förändringar. Om för öfrigt Preussen äfven vill vinna Sydtyskland, måste det uppträda såsom i Frankfurt, der dess krigskontribution och dess militärbefälhafvares beteende gifvit hela Europa anledning till skarpt klander. KR