Aftonbladet – 28 juli 1866, sida 3

ytterst begärlig att få slåss med österrikarne, bämnas de första lidna dekonfiturerna, och endast rädd för att österrikarne nu skola draga sig undan och undvika drabbning. Underliga rykten gå om fredspåtryckning från England, kongress, Tysklands delning mellan Preussen och Österrike, hvilket sednare, som just skulle skydda och upprätthälla de tyska småfurstarne, då finge en bra underlig och oförtjent områdesutvidgning, samt venstra Rhenstrandens afstående åt Frankrike, som på detta sätt skulle belönas för att det sett på huru de andra slagits. Det kunde man kalla att sitta med trumf i efterhand. Italien finge då Venetien för sin räkving; och de sydtyska folken, och befolkningen vid Rhen? De skulle skiftas och; hopfogas utan vidare! Men det är ju bara lösa fantasier tills vidare. Beteckpande äro de dock för den hemska egoism och dito diktatur som man förutsätter möjlig hos Frankrikes närvarande öfverhufvud. — Den stackars Benedek, som talat så mycket, lärer bli afsatt. Om han ej blir galen, så är det bra underligt.