Aftonbladet – 27 juli 1866, sida 3

man6r, som förenade den bildade mannens Tarvighet med filosofens allvar. — På Rolands jenna Iyste förvisso aldrig någon snillets åga, och äfven i det ögonblick då han närI mar sig den unga flickan, som skall förläna hans namn ett på en gång poetiskt och heIroiskt skimmer, visar han sig som en något t kall och uppstyltad persom den der skryter I med sin sträfva dygd, hvilken det ständigt I synes tillhöra hans kall att utveckla. Roland var fabriksinspektör; han var tjugo år läldre än mademoiselle Phlipon och behöfde fem år till att forklara sig! De plägade emellanåt tillsammans hopsummera tal — det är madame Roland sjelf som berättar det — utan tvifvel för att vänja sig vid ett äktenskapligt samlifs angenäma förströelser. Pappa Phlipon gjorde allt hvad han kunde för att bli qvitt. en. måg, hvars stränghet syntes innefatta :en förkastelsedom öfver hans egen fallenhet för ett oordentligt och lättsinnigt lif. Marie Phlipon följde sitt ödes bud, sedan hon för en kort tid hade dragit sig tillbaka till klostret för att undandraga sig den vexande otrefnaden i fädernehemmet. — Huru lät hon öfvertala sig? Som hon ännu icke hade känt kärlekens makt, ingick bon måhända i en filosofisk sinnesstämning detta äktenskap. Hon hyste för denne förståndige, rättänkande man en helt naturlig hög aktning, hvilken hon trodde vara tillräcklig för ett lyckligt öktenskap, och förenade sitt öde med hans som en qvinna, hvilken känner ?en varm ömhet i sitt hjerta, utan att vara lidelsefullt förälskad?, samt såg ?med lugn och rörd blick sitt öde till mötes?. Hon kände, att hon icke längre skulle vara ?den ensamma varelse, som suckade öfver sin tillvaros gagnlöshet och genom en ansträngd sjelfverksamhet sökte förekomma de faror, som härflöto från ett alltför lifligt sinne?. Detta var onekligen icke det högsta ideal som en ung exsalterad själ kunde bilda sig; men i alla händelser öppnade sig för Marie Phlipon ett nytt, stadgadt lif, med en utvidgad synkrets; hon eträdde derför banan med säkra och trygga och lefde under tio år i en lugn och fruktbärande enslighet, helt och hållet upptagen af det barn som hon hade födt till verlden, och skötte utan ansträngning såväl sitt hushåll som högre andliga åligganden. Hon hjelpte sin man med hans vetenskapliga och ekonomiska arbeteu och blef snart, från ett blott biträde, en skicklig, ehuru obemärkt deltagerska i hans studier och planer. Först bodde bon i Amiens, der hon blef moder, men följde snart Roland, som hade blifvit inspektör för fabrikerna i Lyoneserkretsen, till denna hans födelseort, och från detta ögonblick delade hon sin tid mellan Lyon, Villefranche och hennes mans lilla familjegods, La Platigre, som låg i socknen Thezee, i det hon för öfrigt rättade sin ton och sitt uppförande efter det ställe der hon befann sig och gjorde sig lustig öfver allting i Lyon, der sällskapslifvet upplifvade hennes fantasi, behandlade allt med allvar i Villefranche, der skämt icke gick an, och visade öfverseende med allt ute på landet. Efter sin svärmors död tillbragte hon största delen af året på gården La Platiåre, midt ibland skogar och vingårdar och med utsigt åt Beaujolais berg. Hon lefde här i sitt ?dufslag?, som hon kaller den, och visade sig nu såsom den dugliga husmodren, som har ett uppmärksamt öga på allt i huset, från källaren ända upp till vinden; hon tillagar för öfrigt läkemedel åt byns fattiga, och i det hon närmar sig naturen och pjuter af traktens stärkande luft, känner hon en frisk, landtlig flägt röra sig i hennes inre, hvilket äfven tydligt visar sig i de bref hon skref vid denna tid. ?God dag, min vän?, skrifver hon sålunda, ?det var längesedan jag skref till dig; men under den sista månaden har jag säl lan haft pennan i min hand; jag tror att jag antager nögot af det djurs böjelser, hvars mjölk gör min helsa så godt. Ja åsnar till (jasine) allt hvad jag kan och sysselsätter mig endast med detta landtlighetens svinlif (vie cochonne). Jag samlar in flata päron, som bli förträffliga när de få ligga; jag torkar irufvor och blommor; jag tvättar i lut och syr linnesöm. Till frukost drickes här hvitt vin, och så lägger man sig i gräset för att oga sig en lur ofvanpå. Jag följer arbearne i vinbergen och hvilar mig i skog och nark. Vi slå ned nötter; vårt förråd af indrufvor är samladt och utbredt på vinlarne.? (Forts.)