Aftonbladet – 26 juli 1866, sida 3

Tyska krigsskådeplatsen. Erkeherlig Albrecht har numera öfvertagit högsta befälet öfver samtliga österrikiska stridskrafter. Under hans kommando lära stå följande tio kårer: Grefve Gondrecourt (förut Clam-Gallasg), greve Tbun, erkehertig Ernst, Zaitechek (förut Festeties), Rodrich (förut vid sydarmen), Ramming, Molinvari (förut vid sydarmån), Weber (förut erkehertig Leopold), Hartung (förut vid sydarmån) samt Gablenz. Kavalleriet kommenderas af Edelsheim, Taxis, Puls (förut vid sydarmån), Schleswig och Coudenhove. Från Krakau berättas öfver Wien, att preussarne framrycka i stora massor mot Oswieczim och hota med ett infall i Galizien från preussiska Schlesien. I ett bret från Kissingen af den 12 (två dagar efter striden) heter det: Bairarne bade fuljständigt besatt staden, utan att göra de främmande badgästerna uppmärksamma på den förestående striden. Detta var en spekulation, emedan de riktigt. förmodade att preussarne skulle skona Kissingen för främlingarneg skull. Detta inträffade också ganska, riktigt, ty kanonerna användes icke, utan infanteriet angrep de till antalet öfverlägsna och i staden väl gömda bairarne med geväret och bajonetten. Resultatet af striden var många sårade och döda på ömse sidor. Ehuru man skonade husen, visa borgarne intet deltagande för de sårade, uten det är badgästerna, isynnerhet ryssar och engelsmän, som åtagit sig dem. Borgarne ville icke ens hjelpa till vid de dödas jordande, utan svarade: Låt prenssarne sjelfva begrafva sina döda?, Om truppernas rörelser och öfriga militära företeelser på krigsteatern söder om