Aftonbladet – 25 juli 1866, sida 3

Erigsskådeplatsen i Italien. Garibaldi har haft den äran att mottaga lyckönskningar af prinsen af Carignan och krigsministern för de framgångar han till kämpat sig i Ampola och Condino, hvilka lyckönskningar blifvit sända till honom pr telegraf. Hvad Garibaldis sinnesstämning an.är, öfverraskas man af en pariserkorrespondent till Allg. Zeit., som går mycket häårdt åt Italien och Preussen samt isynnerhet icke kan nog nedsätta Ricasoli, och bland annat utropar: ?Han (Ricasoli) drömmer med sin vän Garibaldi, som likt ep tok är förälskad i junkerministern Bismarck, om att nedsätta Frankrike?. Från Florens skrifves för den 18 dennes: I Ferrara hölls under konungens ordförandeskap ett stort krigsråd, som bivistades af icke mindre än 26 generaler samt af Ricasoli och Visconti Venosta. Debatten rörde säväl vapenstilleståndet som Cialdinis krigsplan. Man känner lifligt behofvet af att genom ett energiskt uppträdande understödja de preussiska operationerna, men österrikarnes taktik har hittills gjort ett sådant ingripande mycket svårt. n stor del af den österrikiska sydarmån är redan på väg till Wien, och Preussen torde med fog kunna beklaga sig öfver att ieke dess bundsförvandt sysselsatt fienden i söder. Cialdini skull nu, så vidt möjligt är, godtjöra saken, derigenom att han tager Wien till mål för sitt framtågande. Frågan är dock om österrikarne kunna ställa emot honom en regulier arm och erbjuda honom ett slag. Man talar äfven om en expedition till Istrien, som general Pallavicini skulle leda. För öfrigt ser man i prios Napoleons tal allmänt ett förebud till snar fred. Man vet att denna för Italien är detsamma som förvärfvandet af Venetien och förhoppning om sydTyrolen, och då agitationen för Tyrolen egentligen blott bapstått af opposition mot Frankrikes inblan ning, så skall reg-ringen kunna visa sin moderation i denna punkt. Den officiella berättelsen om sjödrabbningen vid Lissa lyder sålunda: Lissa-kanalen den 20 Juli. Då österrikiska eskadern ännu den 18:de på aftonen. icke hade visat sig, så forcerade några af vära pansarfregatter i går S:t Georgeshampen. Då vi derpå i dag på morgonen började att landsätta våra trupper, anmälde förposterna att den fiendtliga flottan var i sigte. Den italienska flottan gick den till mötes och striden började. Amiral Persano hade hissat sin flagg på ?Affrondatore? och kastade denimidt i kulregnet emot den iendtliga eskadern. Pumpen krossades på amiralskeppet, utom att detta led åtskilliga andra skador. Striden var mycket häftig. Vi förlorade pantarskeppet Re dTtalia, som slagets början hade uthärdat stöten af den iendtliga flottan. Manskapet på skeppet olef till största delen upptaget af fregatten Emanuel. En kanonbåt råkade i brand. Befälhafvaren och manskapet ville icke emna den och flögo i luften med den unler rop af: Lefve konungen! Lefve Italien!? för öfrigt gick intet skepp förloradt eller öll i fiendens händer. Amiral Persano ämade förnya anfallet, men den ftiendtliga lottan ärog sig tillbaka mot ön Lessina, utan tt vänta på våra skepp. Vår flotta blef i esittning af de farvatten om hvilka det ämpades. Fiendens förlust är stor. Andra rörande denna sjöstrid ingångna inderrättelser meddela, att ett österrikiskt egelskepp och tvenne österrikiska ångare Nifvit af den italienska flottan skjutna i ank. De frivilliga anföllos den 20:e på morgoen vid Tiarno af österrikarne, men slogo essa tillbaka. Rörande Cialdinis öfvergång öfver Po krifves till Allg. Zeit.: ?Cialdini förstår en etora hemligheten att sammanhålla