Aftonbladet – 24 juli 1866, sida 3

Om oskick vid Bellmansfesten. Då den glada folkfest snart instundar, vid hvilken Stockholms invånare så allmänt pläga fira minnet af vår störste sångare, tager man sig friheten hemställa, om icke vederbörande skulle finna sig befogade afstyra ett alliför motbjudande oskick, som åtminstone vid sednaste Bellmansdagen, och kanske äfven vid de föregående — hvilket ins. dock icke bevittnat — förekom. Sedan sällskapet Par Bricolls utmärkta sångkör vid foten af Bellmans byst afejungit nägra sånger, framrusade under skri och stoj en massa sluskiga karlar och pojkar samt afsleto såväl de blomsterguirlander, med hvilka piedestalen var omlindad, som den lagerkrans, hvarmed skaldens hufvud var be krönt; och detta på ett sätt, att man fruktade det hela bysten skulle blifva sönderslagen eller åtminstone från piedestalen nedrifven, samt midtför ögonen på hrr brikollister, som, i stället för att afstyra ofoget, hvilket icke kunnat vara omöjligt, då pöbeln nog visste att den begick en olsaglighet, helt tafatt drogo sig undan och försvunno. Annu märkvärdigare var dock att af den stora polisstyrka, som vid detta tillfälle fanns stationerad å Djurgården, ingen enda man Jät sig afhöra, för att nppfylia sin första skyldig