Aftonbladet – 24 juli 1866, sida 2

Article Image
STOCKHOLM den 34 Juil. Telegrammerna hafva sednast bragt underrättelser om en särdeles märklig krigstilldragelse, nemligen en stor sjödrabbning emellan österrikiska och italienska flottorna, hvilken egt rum i Adriatiska Hafvet. Den synes såsom sjöstrid ha varit lika betydande och märkvärdig, om än icke lika afgörande som slaget vid Königgrätz till lands. Det är nemligen den mest storartade drabbning till sjös, som i sednare tider egt rum. Visserligen förekommo under det sednaste nordamerikanska kriget många väldiga sjöstrider, i hvilka stora braguer utfördes och nya uppfinningar på ett betydelsefullt sätt gjorde sig gällande; men der förekommo inga stora rangerade liniebataljer till sjös sädena som den, hvilka nu egt rum vid ön Lissa i Adriatiska Hafvet. 1 denna strid hafva två flottor, räknande hvardera efter hvad det vill synas öfver tjugu fartyg, uppträdt i en förbittrad strid emot hvarandra, och det i militäriskt hänseende intressanta i företeelsen ökas deraf, att härstädes för första gången ett större antal stora pansarskepp pröfvade sina krafter emot hvarandra i ordnad strid på hafvet. Ännu är det omöjligt att döma något om resultaterna af denna strid. Från Florens erfar man nemligen att italienska flottan slagit den österrikiska på flykten, då deremot de öfver Wien gängna telegrammerna framställa österritarne såsom segervinnare. Det säkra synes vara, att hvardera parten lidit mycket svåra förluster, och det synes icke osannolikt, att båda flottorna blifvit så illa tilltygade, att de hvar på sitt håll varit apgelägna att så fort ske kunnat söka kamn för att skyndsamt reparera så mycket som möjligt af de lidna skadorna. Särdeles intressant skall det bli att erfara de närmare detaljerna om striden och om förhållandet med de å ömse sidor förolyckade pansarskeppen. Utan tvifvel skulle man å hvardera sidan kunnat lyckönska sig, om man i stället för de väldiga pansarklädda skrofven, hvardera kostande måhända 5 a 6 millioner rdr, haft några monitorer, som kunnat gifva sitt ord med ilaget. Måhända skall detta krig i fråga om sjövapnet bli lika egnad: att besegra de europeiska marinofficerarnes fördomar och motstånd mot monitorerna, eom slagtningarne i Böhmen synas komma att nedgöra den tröghetens motståndskraft, som de militära yrkesmännen till lands uppställt emot kammarladdningsgevären. I England hade man redan före denna sjödrabbning börjat få ögonen öppna. Den amerikanska monitorn Miantonomahs ankomst till England har inneburit en kraftig lexa för engelsmännen och har icke förfelat att göra ett mäktigt intryck på allmänna meniogen. Man kan sluta dertill af följande i sanning öp penhjertiga ledande arwikel i Times: ?De kongl. personer, som besökte Sheerness den 14 dennes, äfvensom den stora mängd lustfärdande, som strömmade dit i samma ändamål, fingo se ett högst ovanligt — vi skulle önska att det ej föreföll Oss så — fasaväckande skådespel. De sågo en tingest liknande halft om haft ett fartyg och en dykareklocka — rom arne skulle ha kallat det en sköldpadda, nästan osynlig, men hvad som syntes af densamma fullt: på en gång osårbart och oemotståndligt, hvilken hade tryggt gått öfver Atlantiska hafvet och låg för ankar på vårt farvatten med afsigt att besöka Ryssland. Rundt omkring denna fruktansvärda uppfinning lågo tjogtals stora fartvg förtöjda, icke alla idel antiqviteter, utan moderna, ty bland dem funnos ångfartyg, i allmänhet skruffartyg, och således intet af dem mer än 20 är gammalt. Dessa fartyg utgöra en betydlig del af denna stora sjömakts flota, men det fanns intet enda bland dem, som icke främlin gen skulle ha sänkt till botten på fem minuter, om icke hans ärende verit fredligt. Det fanns intet enda af dessa stora fartyg, som skulle kunnat hämnas förlusten af sin följeslagare eller rädda sig sjelf från att genast dela dess öde. I sjelfva verket var vargen i färhuset och hela skocken i dess våld. Ingen mensklig räknemästare skall någonsin kunna uträkna kostnaden fö dessa fartyg, af alla slag och stor som en gång gingo af stapeln med en ä full förstörelsebana framför sig och som nu äro upplagda, många bland dem på sin sista ankarplats och målade med denna smutsgula färg, som i allmänhet utmärker bedräglighet, misslyckande och felaktighet. Men till en oerhörd ursprunglig kostnad och till en ytterligare kostnad för förändringar och reparationer kommer vidare den oundgängliga kostnaden för att fördröja den säkra förgängelseprocessen och för att rädda dessa odågor från att sjnnka på sina ankarplatser och uppgrunda den trånga kanalen. Den officiella förteckninen på den kongl. flottans ångskepp och åvgfartyg samt seglande fartyg iaktiv tjenst uppgår till den akiningsbjudande summan af 735. Hvad förteckningen innehåller och icke innehåller vilja vi icke i hast säga, ty det är omöjligt att nalkas de kongl. varfven, utan att se hela rader af otympliga fartyg, som svårli.en kunna vara upptagna på en lista på brukbara skepp. Men l. hvilka känslor af vördnad eller saknad som j, än må uppstå vid åsynen af en gammal tredäckare, hvilken i 30 års tid endast legat på svaj för ebb och flod, så är det ännu : bedröfligare att läsa igenom en läng få teckning på fartyg med ett för våra Törfäder okändt lästetal och armering, med mal, skiner af bästa slag, många med utmärkta officerare och tappra besäitningar, men hvilka fartyg allesammans blifvit öfverträffade af den senaste uppfinningen och icke kunna gifva sig i elden, utan att bli antinsen sävkta eller uppbrända. Rätta tiden är nu inne för en revy med lottan af mycket mera anspråkslös och gag-. nelig beskaffenhet än något af de skådespel, , vi sågo före och efter det ryska kriget. Vilc ha en ny förvaltning för flottan, och den består af män, som fritt och öppet uttalat ! NA mannen AG Ja, sy ov

24 juli 1866, sida 2

Thumbnail