Aftonbladet – 23 juli 1866, sida 3

kerna ej kunna ådraga sig en sådan utl ning, det visar sättet för den upplånin hvarigenom de erhålla en stor del af sir .fonder; men ej nog härmed, när banke som emottaga penningar på kort återbeta ningstid, utlåna dem, huru fördelaktigt d än må vara i afseende å räntan som erhå a les, på sådant sätt att de ej i händelse I behof kunna vid förfallotiden återbekomn rkapitalet, så hafva de beträdt en farlig vä it och hufvudanledningen till flera bankers fa eli England har varit ingen annan än a E utlåningstiden varit mångdubbelt läng: än upplåningstiden. Må man derföre ick begära att en sak som är god skall anvär das på ett felaktigt sätt, hvarigenom inte gagn kan uppkomma. Att inrätta jordbruk: banker eller penningverk under hvilken ar ,nan benämning som helst endast för a utlemna fleråriga omsättningslån, vore ick ändamålsenligt, emedan de svårligen kunn så ordnas att de lemna möjlighet att be reda en någorlunda billig räntefot, och fler ? Jåriga lån kunna ej heller gerna utlemna lannorledes än mot realsäkerhet, ty den per I sonella krediten skiftar rätt ofta på kor Mtid. Om nu bankerna icke kunna till handahålla — tillräckligt — utlåningskapita rlför sådana papper, hvilka de ostri eldigt böra i främsta rummet belåna ;Ihvarföre då påyrka att bankerna skola ut Iv dga sin lånerörelse i sådane grener son medfö.a de största olägenheterna derigenon att kapital, som borde vara på en jemfö I relsevis kortare tid disponibelt, blir fastläst Man talar öm att bankerna ådraga sig all ; mäuhetens ovilja um de ej uihjeipa behot el vet af omsättningslån, Kan man upplys: hvarest och på hvilka vilkor bankerna kun na upplåna penningkapital på lika lång tic som den ilråg satta utlåningen, så vor bankerna nog villiga att uppträda som med lare. Men då allmänheten fordrar att hafve millioner rdr disponibla inom 3 å 6 måna der och det just är sådana tilliälligtvis le. diga penningkapitaler som anförtros banker. na, så vore det höjden af oförsigtighet aj en bankstyrelse att utsträcka den rörelsegren som kallas omsättningslån. Bankerna kunna icke lemna långa lån och böra icke .tlofva en omsättningsrätt som de sedermera ej äro i stånd att medgifva. Man fordrar af bankerna, att de skola gifva långa lån och lån mot inteckningar i jord, hvilka funktioner tillhöra hypoteksföreningarn.. Hvarför fordrar man ej af hypoteksföreningarne att de skola gifva kassakrediuiver? Båda delarne äro lika orimliga, och eträder man denna väg, så upprifver man ett ordnadt bankväsende, utan att tillskyada fastighetskrediten någon fördel. Om någon ank råkar i förlägenhet, så att den ej kan fullgöra sina förbindelser, så kommer helt säkert en blifvande utredning visa att bankstyrelsen fördjupat sig uti långa lån eller än af den beskaffenhet, att de ej varit afsedda att af låntagaren betalas med annat än nya lån. Två ganska betydliga banker i England, som stupade i Maj, befinnas nu vafva grundfonden, reservfonden och årsvinsten i behåll. Men de hade mot dryga vilkor låtit förleda sig att belåna tunga papper i mängd, och derföre nödgades de kad stop a. id sednaste riksdag beslöts sådan ändring i allmänna hypoteksbankens reglemente att den skulle kunna upptaga penvingar mot 10-åriga obligationer. När detta beslut blifver verkställdt, så kunna jemvälj 10 åriga eller ännu kortare amorteringslån genom hypoteksföreningarne utlemnas. Man har i allmänhet med fog anmärkt, att de 40-åriga amorteringslånen varit väl länga, till och med för låntagaren, ehuru man afsett uteslutande hans fördel dermed. Man säger ju att amorteringslånen, som upptagas mot säkerhet i jord, äro afsedda att förbättra jorden genom odlingar, afdikningar m. m.. men ehuru resultat af det arbete som nedlägges på jorden ej kan vinnas så hastigt, torde det dock ej i något fall, undantagandes skogssådd eller trädplantering, erfordras 40 år för att skörda lönen af den nedlagda mödan. Följden har också i många fall visat sig vara, att erhållna hypotekslun blifvit använda till nya köp, hvarigenom det extensiva jordbruket befrämjats på det intensivas bekostnad. En förkortning af lånetiden bereder jemväl möjlighet för ett större antal lånesökande att få sina önskningar uppfyllda. Då vi icke kunna gilla att bankerna hefatta sig med fastighet: belåning, anse vi jemväl såsom en stor oegentlighet, att hypoteksföreningarne befatta sig med utlemnande af s. k. handlåa och upptagande af lån mot kort uppsägning, hvilket allt borde anses vara utom dessa institutioners befogenhet. Det anses i allmänhet att fastighetskrediten skulle hafva lidit af det numera utbildade bankväsendet, ja, man pästår till och med att mången föredrager att sätta sitt penningkapital i en bank mot en procent lägre ränta än hvad som villigt kunde erhällas jemte säkerhet i god fastighetsinteckning. Om så är, hvilket vi ingalunda bestrida, bevisar detta att bankväsendet utvecklat sig på ett för allmänheten tillfredsställande sätt, under det att man försummat vidtaga åtgärder för fastighetskreditens befrämjande. Hela verlden känner de svårigheter och den tidsutdrägt, som ofelbart vållas om en: långifvare behöfver genom laga åtgärd återkräfva ett mot fastighets. inteckning utlånadt kapital. Med tillfredsställelse hafva vi inhemtat, att en komite är sysselsatt att revidera hithörande lagstadganden, och vi betvifla icke att vigtiga förbättringar komma att föreslås. Bland dessa tillåta vi oss fästa uppmärksamheten på det önskvärda, att medgifva förfallen ränta en strängare exekutiv rätt. Det är isynnerhet för den mindre kapitalisten af en ofantlig vigt att erhålla sin lilla ränta någorlunda ordentligt. Denna är ofta ett vigtigt item i familjers bergningsvilkor. Den sig på sednare tider insmygande oordentlighet iränteliqvider har mer än något annat skadat fastighetekrediten, och kunde någon rättelse härutinnan beredas, så skulle intecknade skuldebref snart intaga ett högre rum å