Aftonbladet – 21 juli 1866, sida 3

Skarpskyttens behof af tändnålsgeväår. Frågan om anskaffandet af gevär var en af de första, som Stockholms skarpskytteförenings styrelse efter sin organisation företog till behandling. Det gällde att utse en modell, som kunde antagas af alla rikets blifvande skerpskytteföreningar. Styrelsen beslöt att dertill föreslå det för armån fastställda gevär af 1860 ärs modell, efter Miniås id, med förändringar af Wrede. Fördelarne ef detta gevär voro: dess träffsäkerhet och låvgskjutning, hvarigenom det blef tjenligt för den tiraljörstjenst, som utgjorde skarpskyttarnes hufvuduppgift; samt den omständigheten att det var för armen gilladt, hvarigenom skarpskyttarne kunde, till sin lättnad, begagna samma slags ammunition som armån. Å en annan sidaansågs att kammarladdningsgevär borde ega företräde; men denna mening föll för den vändning, att dessa gevär blefve alltför yra. Någon modell till kammarladdnings